Då häradshövdingen tryckte nykomlingens hand, frågade han förbindligt:
     — Tillåt mig fråga, vilken släkt Mellgren tillhör ni?
     Tidman hade nu fått fatt sin genealogiska käpphäst. Ritten började och gick genom landet från norr till söder, från öster till väster, med snabba språng över Bottenhavet; så bar det av i jämn lunk från nutiden bakåt igenom årtionden och århundraden med Herdaminnen och Sursilliana som betesmarker, man tog in på prästgårdar och i köpmanshus, gjorde ett hopp över stora ofreden, trampade in på sidostigar, förlorade sig i kyrkoböckers mörker och fogade namn till namn ända tills hela utläggningen i Mellgrens öron ljöd med rytmen av ärvdabalkens: Äro icke the till, thå äro faders fader och moder, faders moders fader och moder — — —
     Mellgren fick snart nog av genealogi och han kände sig jämmerligt underlägsen den levande uppslagsboken. Begagnande tillfället då Tidman letade en i Lappmarken borttappad kapellan, vände han sig till Östman:
     — Var det Eddan herr lektorn nyss citerade?

Cap. 3. 4.	Ärfda Balk.	23

III.     CAP.

Om   bakarf    och   sidoarf.