I början på sjuttiotalet var jag på Arthur Erikssonkonsert i huset. Syrran passade då också på att få hans autograf. Minnet fungerar lite slumpmässigt kan man tycka. Jag lär mig aldrig i vilken ände av tunnelbanan jag skall stå för att ha kortast väg att gå när jag stiger av, men däremot kommer jag ihåg en artikel om Arthur som jag läste för minst 25 år sedan, där det stod att han bodde "vid foten av ett namnlöst berg". Mot nordväst.