| Rådhusboulevarden och Grundfeldtska huset |
| Motiv som nedanstående tycker jag mycket om, för
de illustrerar så tydligt den sömniga småstadsidyllen. Inte en människa syns, fast man ser genom nästan hela staden. Gräset
växer halvmeterhögt i esplanaden och parken, ogräset frodas vid de rätt slarvigt huggna kantstenarna. Nu börjar nästan alla
gator, efter att man arbetat träget varje sommar sedan slutet av sextiotalet, vara asfalterade.
Kan inte komma på ett enda ställe där kantstenarna av granit finns kvar. Mikael Niemis skildring av asfaltens ankomst i ”Populärmusik från Vittula” stämmer nästan på pricken med
mina minnen av samma händelse. Men vi fick riktig asfalt och inte oljegrus! Det bolmande och slamrande asfaltsverket var etablerat i slutet på
Gref Tottgatan invid bäcken. Anders Nordström har dokumenterat verket på smalfilm. Fortfarande kan man hitta spår av verksamheten
där. Bortom hörnet längst till vänster skymtar porten som slutade sina dagar bakom en bod
vid Herlers museum. Korsningen Topeliusesplanaden-Lybecksgatan mot söder. |
Text: | NYKARLEBY. Rådhusboulevarden. V. E. Björkbom's Bokh. Nykarleby |
| Baksidestext: | UNION POSTALE UNIVERSELLE. CARTE POSTALE. FINLANDE. |
| Förlag: | V. E. Björkboms Bokhandel. |
| Serie: | 1900-7. |
| Daterat: | Oläsliga stämplar. |
| Från–till: | Kovjoki—Würzbürg. |
| Anmärkning: | Skrivet på ryska? |