31.8.2003

Nu kan hela världen se hans vykort

5000 besökare hittills på www.nykarlebyvyer.nu • Uppdateras två gånger i veckan

NYKARLEBY Tom Forsman tel 7231 333

Om Fredrik Liljeströms historik om Nykarleby gavs ut i bokform skulle det bli en rejäl tegelsten. Nära 2000 A4-sidor, gissar han själv. För att inte tala om hundratals bilder i både svartvitt och färg.

Men historiken finns ändå att läsa för vem som helst, dessutom alldeles gratis. Förutom uppkopplingen till internet. Dessutom ligger inte luntan död, dammig och föråldrad.
I stället uppdateras materialet två gånger i veckan, nya uppgifter, bilder och texter kommer till. Fritidshistorikern Liljeström sätter i medeltal 20 timmar i veckan på sin webbplats Nykarlebyvyer (www.nykarlebyvyer.nu).

Nytt material
kontinuerligt

–Visst kan internet vara förgängligt, om man ser långt in i framtiden. Men formatet är ganska stabilt, och det skulle bli fruktansvärt mycket i pappersform, säger han.
–Mediet är obegränsat, det går att fylla på med nytt material vartefter. Jag har aldrig funderat på att ge ut en bok.
Ändå är Nykarlebyvyer en av de mest omfattande kulturhistoriska dokumentationer som gjorts om staden.
På internet har den funnits sedan mars i fjol.
Men allt började långt innan gemene man ens kunde stava till modem.
–Jag köpte de första vykorten från Nykarleby 1978. Men samlandet tog fart på riktigt först 1984. Då bodde jag i Vasa och hittade en hel bunt Nykarlebyvykort på Mynt- och Frimärksaffär Latvala. Efter det besöket var jag – liksom butikens alla vykort – såld.
–Då började jag söka vidare på auktioner, vykortsmässor, hos förlag och bokhandlare.

Föddes ur
vykortssamling

För det började med vykortssamling.
Efter att Fredrik Liljeström blev vykortssamlare – eller deltiolog – har samlingen växt till cirka 800 kort, troligen världens största samling Nykarlebyvykort. Han vet inte hur många det finns. Han gissar på ett tusental, men han hittar alltmer sällan kort som han inte redan har.
–Jag vet att det finns fler. Jag saknar ännu kort speciellt från 60-talet. Ibland har det hänt att jag sett kort, trott att jag har dem men trott fel.
–Det finns inga register över alla kort, utan det bästa är att spåra upp bokhandlare som låtit göra kort. Men det är ändå inte lätt.
För drygt ett år sedan tänkte Fredrik Liljeström på Mumintrollet, som en gång sagt att man har ingen glädje av fina saker om ingen annan får se dem. Så vykorten hamnade på nätet, efter att han först lärt sig göra en hemsida och planerat upplägget.
Men inom kort växte konceptet, och blev något mycket mer än bara en vykortssamling.

Mycket
information

–Det verkade litet fattigt med bara kort. Jag ville göra en bredare historieöversikt. Jag har samlat på mig en hel del material under årens lopp. Lars Pensar har varit en viktig källa. Och så blir det en del läsning och forskning, bland annat i riksarkivet.
–Hemma har jag tre hyllmeter litteratur, och har nyligen fått bidrag av Svenska kulturfonden och Svenska Österbottens kulturfond, bland annat för litteratur och bättre utrustning.
Och ”fattig” kan ingen kalla den nuvarande webbplatsen. Det som från början var 20 kilo vykort i fyra pärmar, har blivit en närapå
outtömlig källa av Nykarlebyhistorik.
Liljeström utnyttjar en av nätets främsta tillgångar, länkning.
Den som tittar på ett visst vykort på sidan kan klicka vidare på namn, platser, ord och årtal och hitta ytterligare information om bilden.
Vet man att ett understruket ord är en länk, och har tid och intresse, kan man sitta i veckor framför skärmen.
–Jag har försökt lägga upp den så enkelt som möjligt, med tanke på att en av målgrupperna är äldre personer som kanske inte kan så mycket om datorer, säger Fredrik Liljeström.
Litteraturen spelar en stor roll på webbplatsen.
Topelius är förstås centralfiguren, men en rad andra lokala författare är också med, med historia, prosa och porträtt.

Två följetonger
pågår just nu

Just nu pågår två följetonger, där nya kapitel ur Ernst V Knapes ”Erik Falander” och Erik Bircks ”En Nykarlebyköpmans affärsförbindelser med utlandet 1845–55” publiceras varje vecka.
Därtill kommer otaliga återgivna böcker, skildringar och föredrag om stadens historia, människor, hemman, byggnader och händelser, ofta med personliga kommentarer av Liljeström själv.
Webbplatsens omfattning gör att han själv inte alltid hinner med i svängarna.
–När jag själv surfar omkring hittar jag alltid något som behöver rättas till, men oftast kommer jag på nya idéer om hur sajten ska utvecklas. Nytt material kommer att tillkomma under lång tid framåt, säger Fredrik Liljeström.
–Just nu håller jag på och scannar in negativ ur Nykarlebyfotografen Rafael Sjöbloms arkiv, och delar av det ska jag lägga ut. Planer finns också på att göra en tredimensionell modell av Gamla Hamn.

Över 5000
besökare

Framgångarna för en elektronisk ”bok” kan inte mätas i upplagor eller utlåning. Däremot ser Fredrik Liljeström hur många besökare webbplatsen haft varje dag, och även vilken domän läsaren använder.
Han har haft besökare från ett 30-tal länder, fast mest från Finland och Sverige.
Den 20 augusti fick han sin 5000:e besökare, och har i snitt 20 besök per dag.
Bottennappet var en dag i juli med bara två besök.
– Det är ju antalet besök som är lönen för mödan, säger Liljeström.
–Historieintresset tycks öka överlag. Det märker jag bland annat när jag är hemma på besök. Det ordnas stadsvandringar med mera och intresset är stort, säger han.
Och när han besöker Nykarleby passar han förstås också på att köpa nya vykort.
–De kan ju bli rariteter i framtiden.

Copyright: Vasabladet 2003

Publiceringen i både pappers- och nätupplagan medförde ett uppsving. Den dagen kom 114 besökare och rekordet från den 19 februari 2002 slogs.