I januari 2009 skickade Lars Pensar bild på denna traditionellt upphängda Nykarlebystjärna vid Jöns Drakes väg med kommentaren:

Bleknande Nykarlebystjärna hos Per Backlund på Frill, som får illustrera problemet – sätta på nytt papper eller låta det gamla sitta kvar tills det blir mer eller mindre vitt, som de tidiga stjärnorna i Nykarleby tycks ha sett ut.

Jag kontaktade omedelbart Pers son Thomas och fick massor med värdefull fakta:

Stjärnan tillverkades av Per någon gång i början av 1970-talet. Jag minns att jag sågade cirklarna till centrum. Vi hade den tidigare att hänga i en stång som var fäst i en stor rönn vid infarten till tomten, stången var ganska lodrät. Senare flyttades den till stången vid stugknuten, där den är idag.

Förebilden till den 5-uddiga stjärnan fanns på vinden hos min farmor och farfar. Den stjärnan hade min farfar Alfred tillverkat tillsammans med min farbror Johannes någon gång på 1930-talet. Stjärnan hängde i en en stjärnstång på utsidan. På 30-talet hade de stearinljus i den, men i slutet av 30-talet eller i början av 40-talet elektrifierades den. Stjärnstången hade ett kors i toppen som var utsmyckat med grankvistar. Stjärnan hängde i en tvärslå försedd med en talja för att kunna tas ner för att byta/tända ljuset. Före stjärnans tillkomst hade farfar en lanterna i stången.

Under åren har Per tillverkat 25–30 stjärnor, till en början mest 5-uddiga och senare 7-uddiga. Av dem har jag 6 stycken. En hänger hos min syster Maria i Solna. Flere av mina kusiner har stjärnor tillverkade av Per. Två stycken har exporterats till Nykarlebys vänförsamling i Lettland. De större stjärnorna har oftats ena sidans centrumpapper limmat på en ring av kartong som fästs med ritstift/nubbar för att man enkelt skall kunna byta lampa. För att underlätta förvaringen av inomhusstjärnorna gör han också alltid en låda av kartong som är anpassad så att stjärnan hålls  i ”rätt” position vid förvaringen.

Min 7-uddars stjärna som jag brukar ha på utsidan är ca 90–100 cm i ”diameter” från ”topp till tå”.
Foto: Thomas Backlund.

En lite speciell stjärna är den lilla 5-uddiga stjärnan som tidigare användes i toppen på julgranen men idag lyser den i köksfönstret hos Per och Ann-Mari. Stommen i den är av ett stycke på vardera sida som är fastsatt med nubbar i tvärliggande små ribbor. Papperet på stjärnan är väldigt blekt. I något skede har det röda papperet satts över tre uddar antagligen för att det varit svårt att få tag på andra färger. Jag tror nog att den hade någon udde blå och kanske en grön när jag var liten.

Diametern på stjärnan är ca 20 cm, lampan är en 12 V billampa som är lödd direkt på trådarna.  Det är små spikar, tror det är s.k. möbelspikar/nubbar. Pappa som för övrigt varit mångsysslare jobbade i ett skede som möbeltapetserare, fanns på esplanaden någon stans där Torghallen är i dag om jag inte är felunderrättad.  När verksamheten lades ned övertog han en del material och maskiner, bland annat massor med konstiga nubbar/spikar, lädersymaskin, nubbhammare ...
Foto: Thomas Backlund.

[En av de mest unika stjärnorna jag sett; storleken, antalet udddar, avfasade mittcirkeln, samma papper över tre uddar, nubbarna, infästningen, belysningen. Om stjärnor kunde ha fått unikhetspoäng i Typologin, hade detta varit den självklara vinnaren.]

Tidigare kläddes stjärnorna med papper men på senare tid med tyg. Stjärnorna från Frill hänger alltid med en udd uppåt. Orsaken till detta låter jag Per själv förklara och samtidigt berätta om stjärnorna i sin barndom:

På 1930-talet när vi gick till julkyrka på julaftonen eller juldagsmorgonen kunde vi räkna till 33–35 stjärnor, när vi gick från Frill längs med landsvägen förbi en stjärna hissad i snedstång vid Alfred Sunds hus, genom Topeliusparken och vidare längs med Kyrkogatan till kyrkan. Då såg vi inte de södra och östra delarna av staden, men någon enstaka på Källbacken. Av dehär stjärnorna var två 7-uddiga (den ena troligen vid Kuddnäs och den andra vid Nordiska Föreningsbanken (dagens Wärdshus), resten var 5-uddiga. En stjärna fanns inomhus i ett ”tornrum” i Grundfeldtska huset, de övriga var hissade i en stång utomhus.
     Samtliga stjärnor hade en udd uppåt. Den naturliga förklaringen varför stjärnan ska hänga den vägen är att de första stjärnorna hade levande ljus. Ett ljus måste stå upprätt för annars rinner det. För det första skulle det vara en ganska kraftig ribba för ljuset att stå på. dessutom behövdes en ganska stor manchett som skulle samla upp stearinen som rann. Tidigare var det säkert talgljus som var ännu besvärligare att rinna. Ifall man sätter denna ljushållare mitt i en udde får den udden inget lyse (ifall man har udden nedåt).
     Som jag minns det förhärskade den 5-uddiga stjärnan under 1930-talet och fram till början av 1960-talet. På 1960-talet kom de 6-uddiga stjärnorna. De var mindre och hängde inomhus i ett fönster. På dessa fanns ingen udde varken rakt upp eller rakt ner. (Den 6-uddiga stjärnan är också enklare att tillverka).
     På 1970-talet kom de 7-uddiga stjärnorna. Den tiden hade folk eluttag ovanför fönstren och då blev det enkelt att hänga stjärnan direkt i elsladden. Det var då Nykarlebystjärnan hamnade upp och ner.

Jag minns också att Per på 70-talet när jag hjälpte till att bygga en del stjärnor hade teorier om färgsättningen men oftast sattes färgerna enligt tillgången på ”stjärnpapper”, eftersom det blev svårt att få tag på papper.

Passade samtidigt på att fotografera stommen till ”årets” stjärna som tydligen är på gång. (Trodde att han avslutat tillverkningen men det ser ut att bli åtminstone en i år också).
Foto: Thomas Backlund.

Thomas Backlund