Fresken i Nykarleby församlingshem

Fresken i församlingshemmet kom till i samband med mitt slutarbete vid Konstindustriella högskolan / Avdelningen för konstfostran. Mitt slutarbete har jag kallat En studie i freskomåleri – erfarenhetsbaserat lärande. Redan under mina tidigare studier i konstvetenskap (Åbo Akademi) väcktes mitt intresse för renässanskonsten och den tidens måleritekniker. Nu ville jag få en större förståelse för hur renässanskonstnärerna arbetade.

Motivet
Min intention var från början att föra en dialog med någon av de stora italienska renässanskonstnärerna genom en egen skapande process. Valet föll på dominikanbrodern Fra Angelico. Hans berömda scen Bebådelsen blev min utgångspunkt, en fresk målad 1450 i San Marcoklostret i Florens, som jag länge beundrat. Under hösten 2003 besökte jag Florens och fick möjlighet att se ett flertal gamla fresker däribland Bebådelsen, det var en stark upplevelse. I min dagbok skriver jag ”Underbar känsla, jag känner mig helt tagen. Målningen är betydligt finare i verkligheten än på bild. Vilka färger! Så milda och lysande. Vilka säkra penselsträck.” Under resan klarnade min idé, jag skulle måla en fri kopia av Fra Angelicos Bebådelsescen i frescoteknik.

Fra Angelicos bebådelsescenen. [Förstoring. Foto: F. L. juli 2004.]

Inunder en loggia-arkad sitter Maria allvarsamt på en pall. Hon är klädd i en ljus dräkt och över hennes axlar och ben faller den blåa manteln. Hon har fått besök av ärkeängeln Gabriel, klädd i en ljusröd, fotsida dräkt. Maria, till höger i målningen, lutar sig försiktigt fram mot ängeln. Ängeln har trätt in under valvet och vänder sig mot Maria, lätt framåtlutad, i en mjuk gest med händerna korslagda över bröstet. Maria tar emot budskapet med samma gest.

Jag ville behålla kompositionen och färgerna i den målning jag ämnade göra. Samtidigt planerade jag att göra motivet mera avskalat, inte så renässansbetonat för att målningen bättre skulle passa in i församlingshemmet.

Tekniken
Fresko är en typ av muralmåleri som utförs på en rappad och fuktig kalkputs. Ordet fresco är italienska och betyder färsk. Man målar således medan den rappade ytan ännu är fuktig. Färgen består av ren pigment utblandad i vatten som påförs med mjuka penslar. Det unika med den färska kalkputsen är att den har en bindförmåga. När ytan torkar och börjar härda fästs färgpigmenten i ytan. Inför varje arbetspass rappar man endast en så stor yta som man hinner fullborda under dagen, det kallas giornata, det italienska ordet för dagsverk. Gränserna mellan de olika dagsverken förblir vanligen synliga, vilket gör det möjligt att räkna ut hur många dagsverk som ligger bakom en fresk. Tekniken är idag rätt sällsynt men dominerade måleriet under gotiken och renässansen. Min beundran för Michelangelo har vuxit nu då jag inser vilket mästerverk har gjorde i Sixtinska kapellet genom att måla taket i freskoteknik.

Jag blev tidigt medveten om att tekniken är mödosam och arbetsdryg. Jag hade lyckligtvis bra litteratur att tillgå, bl.a. Cennino Cenninis verk Il libro dellárte della pittura från 1437 i översättning av Bo Ossian Lindberg, som beskriver freskotekniken, samt Lindbergs texter om måleritekniker. (Lindberg var förövrigt min professor i konstvetenskap vid ÅA och jag hade även kontakt med honom under arbetes gång.)

I december 2003 började jag preparera den väggyta i församlingshemmet som jag hade fått till förfogande. Muren skrapades fram på den nästan 2 kvadratmeter stora ytan. Därefter försågs hela ytan med ett lager utjämnande putsskikt. Det har jag församlingens pensionerade vaktmästare Algot Nylund att tacka för.

Stegvis lärde jag mig genom försök och misstag hur man blandar till kalkbruket, hur man rappar en yta och färdigställer den under tidspress. Utmaningen låg i att hinna arbeta medan putsen ännu var fuktig. Bit för bit, nästan som att lägga ett pussel, jobbade jag med målningen. Misslyckades jag med en yta fanns ingen annan råd än att riva ner putsen och börja på nytt. Jag stötte på problem då putsen hade en tendens att spricka medan den härdade. Jag experimenterade mig fram tills jag nådde resultat. Jag gjorde sammanlagt 23 dagsverk, då är även de dagsverk som misslyckades medräknade. I februari 2004 var jag klar med fresken, i mars utförde jag några retuscheringar i seccoteknik under handledning av ikonmålare Alexander Wikström. Alexander och Helge Hedman hjälpte mig även med förgyllningen av gloriorna. Fresken invigdes den 28:de mars 2004 på Marie bebådelse.

Slutord
Jag är tacksam över att jag fick möjlighet att utföra arbetet i församlingshemmet och jag är tacksam över att församlingsrådet trodde på projektet, som egentligen var ganska huvudlöst, med tanke på att jag inte behärskade tekniken innan jag satte igång. Jag kan tillägga att jag sommaren 2005 tillbringade tre veckor på Gotland på en kurs i italiensk freskomåleri. Där fick jag lära mig grunderna under handledning, vilket var något helt annat än att pröva sig fram på egen hand.