Fanny Gylling, född Achrén

Fil.dr Edvard Gylling är en man som ideligen dyker upp i Finlands politiska historia under de första decennierna av 1900-talet. Medlem i storfurstendömets lantdag, 1908, 1911–1914, 1917–1918. Det året fungerade han som ekonomichef för den röda regeringen i Helsingfors. När de röda förlorade kriget mot de vita och Mannerheim, flydde Gylling med familj till Sverige. Han var den röda sidans siste stabschef och hans öde skulle ha beseglats med den belastning han hade som chefsskribent för bl.a. Sosalistinen Aikakauslehti. Hans doktorsavhandling hade som ämne ”Torparinstitutionen i Finland under svenska tiden”. Född i Kuopio 1881 var han, som bildade mänskor den tiden, väl insatt i den finlandssvenska bildade klassens åsikter och sätt att tänka. Kanske var det denna omständighet som gjorde att han fick korn på provincialläkare Alarik Achréns dotter i Nykarleby, den svenskaste av alla städer i Finland. Historien får nu göra ett hopp till flyktingfamiljen i Sverige där Edvard Gylling nås av en kallelse från Rådsryssland, att han behövs som statschef för den Karelska Arbetarkommunen som där upprättats.

I femton års tid är nu hustrun Fanny hans samarbetspartner, hon bestrider flera sysslor i den stora Sovjetstaten. Hennes sista anställning är som chef för statscensuren i Moskva. 1935 hamnade Edvard och Fanny i onåd för sin utpräglade nationalism (finlandsvänlig?). Han kallas till Moskva och sätts att syssla med frågor om världsekonomin och Sovjet. 1937 döms Fanny till 8 års fånglägervistelse medan Edvard avrättas genom arkebusering den 14 juni 1938 på NKVD:s avrättningsplats ”Komunarka”. Fannys fånglägertid tar slut den 6 september 1944 då hon avlider i fånglägret av umbäranden.

Edvard Gylling blir efter Stalins död 1953 rehabiliterad genom myndighetsbeslut i Petroskoi-Moskva.

En Nykarlebyflickas oblida öde! Fadern Alarik flyttar från Nykarleby till Ikalis och pensioneras1913. Han behöver inte uppleva dotterns oblida öde.

Fanny Gylling f. Achrén 1885–1944.