Scoutingens guldålder i vår stad inföll i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet.

Bland seminaristerna fanns då två eldsjälar, Sigvald Österblom och Gunnar André, som blev kårchef och ”vicekåris”. Vår lokal var gamla stationshuset, ganska grått och trist. Vid större fester fick vi disponera rådhuset som med den tidens måttliga kommunala administration var ganska sparsamt utnyttjat.

Med tiden utökades kåren med intresserade seminarister och fick det ståtliga namnet ”Nykarleby spejargossar, -flickor och vandrare”. Vandrarna var seminaristerna, som förväntades föra idén vidare till sina kommande arbetsplatser.

Vid starten var flickor och pojkar tillsammans i gemensamma patruller, men då de stora flickorna och pojkarna visade opassande mycket intresse för vandrarna beslöt ledningen att ge flickorna en egen chef. Fröken Rostén, samskolans lärarinna i tyska, fick uppdraget. Inte så populärt bland flickorna! Patrulledare och vicepl. blev Pian Nordling, Agda Svanbäck, Ulla Ström och Maud Granberg m.fl.

Det fanns många utbys ungdomar bland medlemmarna, eftersom Nykarleby samskola värvade elever långt ute i periferin för att klara sin ekonomi. Från Oravais kom Etel och Ragnar Rosenberg och Folke Söderberg. Folke var alltid snäll och hjälpsam mot oss små ”ömfotingar”.

På fotot från Rummelbacken finner vi t ex de fyra syskonen von Gerdten, Karin, Ebba, Carl-Erik och ?. De var under skoltiden tillfälligt inackorderade hos släktingar. Bagare Granberg bidrog med syskonen Maud, Marita, Marianne och Nisse. Förstoring.

[Per-Eric (även kallad Pelle) meddelade Catharina von Gertten
(Inf. 2010-02-)

I främsta raden ser vi Gurli Calamnius, Gunvor Ekmark, Anna-Lisa Birck, nr 4 okänd, Stina Wik i ljus klänning, Sylvia Jakobsson, Etel Wik, Ebba och Karin von Gerdten, Ulla Ström, Gurli Calamnius, Erik Boman med Erik Nyberg på axlarna, Nisse Granberg och två okända.

I mittersta raden bakom Etel, Ebba och Karin ser vi Marita G., Agda S. och Lennart Blomström. Längst bakom med uppsträckta händer Sigge Österblom och Pian och Folke flankerade av pojkarna von Gerdten.

Verksamheten var huvudsakligen igång under skolterminen, när kårchefen och utbys scouter fanns på plats. Att avlägga märken och stiga i graderna var viktigt men ganska svårt för den som varken kunde simma 200 meter eller lära sig morseflaggning, knopar och annat nyttigt. Dräkten var brungrön blus med många märken och band och en filthatt som liknade kanadensiska polisens, med läderrem under hakan. Dyr, kall och opraktisk i blåsväder. Vart har alla hattar tagit vägen?

Vi samarbetade flitigt med Jakobstads scouter. Den stora paraden på torget mottogs av någon gästande högre chef förstärkt av Sander Björklund och lektor Oljemark och några av stadens fäder.

Parad på torget. Förstoring.



Paraden svänger från Kyrkogatan in på Bankgatan. Förstoring.
Carl-Johan Eriksson har samma foton och på baksidan av dem står 1927, så därmed är fotona daterade.