Karl Oskar Ahlström sockentyg
Hej Fredrik
Ett litet bidrag vill jag komma med. Historien handlar om ett s.k. ”sockentyg” eller nattvardsskrin:
När jag blev prästvigd i maj 1975 blev jag förordnad till Tomas församling i Helsingfors. Församlingen omfattade då Mejlans och Tölö stadsdelar. På församlingens område bodde ett äldre prästpar, prosten Viktor Janson och hans fru Margit f. Ahlström, med rötter i Nykarleby.
Vid den tiden var Viktor Janson redan gammal och ganska dement, men hans fru var pigg och kry.
Viktor hade ärvt ett nattvardsskrin i silver av sin svärfar, vilket framgår av bifogade följebrev. Eftersom jag var från Nykarleby och ung präst tyckte Margit att de vill ge nattvardsskrinet vidare till mig. Det var en värdefull gåva jag fick och jag kände mig både rörd och tacksam över gåvan.
Som framgår av bilderna består skrinet av en liten bägare, en liten vinflaska som passar precis in i bägaren, samt en ask för oblaterna eller nattvardsbrödet. Allt ryms in i det lilla runda skrinet som är 18 cm högt och 7 cm i diameter.
Jag bifogar det gåvobrev Margit hade bifogat, samt några bilder på skrinet.
En förklaring till den något ovanliga termen ”sockentyg”. Det är nämligen så att dylika små nattvardsskrin används av prästen när någon ber om nattvard på sjukhus eller enskild nattvardsgång hemma. Det också ofta i samband med att den som vill ha nattvard är för gammal eller sjuk för att själv ta sig till högmässan i kyrkan. Nattvardsskrinet är litet och lätt att ha med sig när man rör sig ut i socknen på hembesök.
Wikipedia beskriver det så här:
Sockenbudstyg är ett schatull med transportabla nattvardskärl som en präst tar med sig till exempel vid sjukbesök eller själavårdande samtal för att kunna dela ut nattvarden.
Sockenbudstygen eller socknetygen innehåller en nattvardskalk, en patén och en oblatask av små dimensioner, samt en liten flaska vin i ett läderfodral, som ej är större än att det kan bäras i en liten väska eller kanske t.o.m. i fickan.
Sådana kommunionsbesök kallas sockenbud.
Mvh
Leif Westerlund |
