Per Persson Klockars

Per Klockars eller som han i bygden kallades, Petter Klockars, var född den 16 maj 1752 å Klockars hemman i Nykarleby sockens kyrkoby. Hans föräldrar var Petter Mattsson Klockars och Maria Bergdahl. En verksam och förståndig man åtnjöt han i hemsocknen stort förtroende så att han redan i unga år blev nämndeman. Att han länge ”satt i rätten”, tyder den omständigheten på, att han år 1801 erhöll häradsdomartiteln. Till en början verksam endast inom hemsocknen blev han som äldre känd även utom densamma.
     År 1800 betroddes han sålunda med fullmakt för riksdagsmannnaskap av bondeståndet i Österbottens nedre domsaga och deltog sålunda uti riksdagen i Norrköping, vid vilken den sedan mycket hatade bevillningen av ”fönster-, hund- och kattskatten” genomdrevs. Enligt berättelse lär bevillningen så uppretat allmogen också i Klockars hemtrakt, att denne, vilken ansågs delaktig i bevillningen, sedan under långa tider icke vågade återvända till sin gård utan nödgades uppehålla sig annorstädes, tills den värsta vreden hunnit lägga sig.
     Hur berättigad vreden var just mot Klockars, kan man ej veta, dock förlorade han ej det förtroende man allmänt hade till honom.
Då det gällde att från Vasa län sända deputerade till St. Petersburg i slutet av år 1808 för att för Kejsar Alexander I tolka landets önskemål, valde Landshövdingsämbetet därstädes Per Persson Klockars till representent för bondeståndet. Beskickningens deputerade från Vasa län utsågs först i november och syns länge ha fördröjt sin avfärd – kanhända var de inte vidare förtjusta i sitt mandat – så att de inte förrän till julen inträffade i den ryska kejsarstaden.
     Deputationens deltagare från det övriga landet hade då redan fullgjort sitt värv, men Vasa läns represententer uppträdde dock som en beskickning för sig och ingav sitt särskilda memorial till kejsaren.
     Då påbudet om lantdagen i Borgå på vårvintern år 1809 utfärdades valdes Petter Klockars av sina forna valmän till fullmäktig och hugnades såsom framstående och gammal riksdagsman med förordnandet att vara sitt stånds talman vid detta betydelsefulla ständermöte. Det säga att han utförde detta sitt viktiga uppdrag till sina ståndsbröders fulla belåtenhet.
      Mot slutet av sin levnad drog han sig tillbaka och levde på sin gård i Nykarleby socken, där han dog den 23 januari 1814 i det närmaste 62 år gammal.
      Sedan hans betydelsefullaste uppträdande inför offentligheten såsom talman i Bondeståndet vid Borgå lantdag, har i dessa dagar hundra år förgått. Vi kunna minnas honom såsom en aktning värd representent för Österbottens svenska odalmannastånd.

E.O.S.