M I N N E S R U N O R


TORSTEN KORSSTRÖM


Den 24 augusti 1964 avled i Nykarleby seminarielektorn Torsten Korsström, Arbetsåret vid Nykarleby seminarium hade knappt kommit i gång, när inrättningen drabbades av den oväntade och tunga förlusten.

Torsten Korsström var född den 24 november 1909 i Pyhäjärvi och blev student från Ålands lyceum 1927. I sin ungdom prövade han på många skiftande yrken, han var bl. a. journalist, hamnarbetare och matros. Han studerade humaniora vid Helsingfors universitet och dimitterades som teckningslärare från Centralskolan för konstflit 1935. Efter kompletterande studier förordnades han att handha lektorstjänsten i teckning, kalligrafi och slöjd vid Nykarleby seminarium 1938 och innehade tjänsten som ordinarie från 1940 till sin död. Han deltog i 1939—44 års krig och blev befordrad till löjtnant 1944. — Åbolands skärgård och den fäderneärvda gården i Korpo var livet igenom den fasta punkten och efterlängtade tillflyktsorten i Torsten Korsströms tillvaro.

Torsten Korsström var rätt man att fylla den krävande uppgift han hade. Han var en ypperlig pedagog med osedvanlig förmåga att förnya sig, inte stagnera, ta vara på nya impulser i sitt arbete. Hans främsta pedagogiska strävan var att ge eleverna emotionell frigörelse, först på den grunden kan tekniska färdigheter förmedlas. Det var uppenbart att den senaste tidens strömningar i teckningsundervisningen tilltalade honom mycket. Bland annat tillvaratog han idéerna om att skapa av värdelöst material och arbetade gärna med rytmiska element: fantasimålning till musik tog han t.ex. gärna upp. De årliga utställningarna gav vältaliga belägg för hur mångsidig hans undervisning var. Samtidigt med konstundervisningen förmådde han också ge eleverna utblickar åt många andra håll, hans rika allmänkunskaper och levande kulturkänsla gav teckningsundervisningen dimensioner som de blivande lärarna säkert hade bestående nytta av.

De olika stadiernas metodik och särskilda didaktiska problem såg Torsten Korsström som en svårighet men också som ett inspirationsmoment i seminariearbetet. Också på folkskolstadiet ställde han det fria och frigörande skapandet främst, tog in nya roliga tekniker och metoder, förmedlade glädje över färgernas rikedom och formernas mångfald. Seminariefolkskolans arbeten hade t.o.m. internationell framgång under de senaste åren. Att betro barn med svåra uppgifter och få dem att lösa dem med glädje var det pedagogiska idealet på detta stadium. Och som ett slags monument över den linjen i Torsten Korsströms lärarverksamhet, som ett belägg för hans förmåga att uppmuntra och ge inspiration kan man väl se de »väggmålningar» övningsskolans elever gjorde i sin matsal under hans sista skolår. Det är levande scener ur mänsklighetens historia, där vart penseldrag är elevernas eget arbete, men där man i bakgrunden hela tiden hör Torsten Korsströms uppmuntrande »Du kan nog». — I allt var Torsten Korsström den verkliga pedagogen, fostraren av många kullar unga lärare, som i honom hade en benådad handledare och förebild. Han var också starkt intresserad av att förmedla sina erfarenheter och nya idéer till lärare ute på fältet, och han for gärna ut till lärarmöten på olika håll för att berätta, demonstrera och ge impulser.

Läraren Torsten Korsström går inte att skilja från människan, den kunskapsrika och livsbejakande, den djupa bildningens människa. Att ge exempel på områden där hans insikter var långt mer än amatörmässiga är inte svårt: litteratur, matematik, musik, etnologi, psykologi. Allt detta präglade hans personlighet. Trots detta — eller kanske just på grund av det — var Totti Korsström ytterligt anspråkslös, i ordets bästa bemärkelse human. Han besatt en sinnets generositet, humor och förståelse, som gjorde att alla han kom i kontakt med kände sig omhändertagna, bemötta med personligt varmt intresse. Personligheter av Totti Korsströms mått är sällsynta numera, då snäv begränsning och närig strävan blir allt vanligare. Totti Korsström var en rik människa, som otaliga vänner, arbetskamrater och elever saknar men också är djupt tacksamma för att ha mött.



Ines Sjöblom, Svenska Folkskolans vänners kalender (1965).
Carl-Johan Eriksson tillhandahöll ur Jakobstads stadsbiblioteks referensavdelning.


Läs mer:
Mer om Korsström.
(Inf. 2020-01-18, rev. 2020-01-18 .)