Mannil, Johan Ragnar (f. 16/5 1923 Vörå, d. 1/9
2003 Jstad), kansliråd 1984, folkskollärarexamen 1947, fil.kand.
och fil.mag. 1965.
M. började sin yrkesbana som metallsvarvare vid Jakobstads mekaniska
verkstad 194244. Därefter har M. byggt på en diger meritlista
inom finlandssvenskt samhälls- och kulturarbete. Några axplock:
Lärare vid Vörå folkhögskola, föreståndare
för Svenska nykterhetsbyrån i Vasa, redaktör vid Vasabladet,
sekreterare och kanslichef vid Svenska
folkskolans vänner (SFV), förestånare vid Föreningsskolan,
redaktionssekreterare och redaktör vid Hembygden, huvudredaktör
för Svenskbygden, huvudsekreterare i Nordiska kommissionen för
pedagogisk forskning och försöksverksamhet, sekreterare i Lukiotutkimustoimikunta,
lärare i släktforskning vid Helsingfors svenska arbetarinstitut,
timlärare vid Svenska handelsläroverket, medlem av Vasa stadsfullmäktige,
ledamot av Svenskfinlands församlingsförbund, ordförande
för Finlands svenska sång- och musikförbund, medlem av
och ordförande för Delegationen för den svenska litteraturens
främjande, styrelsemedlem i Svenska teatern, styrelsemedlem av och
ordförande för Stiftelsen Otto Malms donationsfond, medlem av delegationen för Svenska
kulturfonden, sekreterare i Stiftelsen
Zacharias Topelius barndomshem, principal i Helsingfors sparbank,
Ordförande för det stora släktforskningsprojektet Caino-Torp.
Som kanslichef vid SFV förnyade och byggde han ut denna allfinlandssvenska
organisation, som under hans ledning övertog bland annat Schildts
förlag och Finns folkhögskola. Under hans tid vid SFV växte
antalet fonder, som föreningen förvaltar, med ett hundratal
och det gjorde SFV till en av de stora fondförvaltarna i Svenskfinland.
Förutom stipendier och kulturpris delar SFV sedan Ragnar Mannils
tid också ut folkbildningsmedaljen och Hagforsmedaljen. Också
Arvid Mörne-tävlingen tillkom på hans initiativ.
Initiativtagare till utgivning av Uppslagsverket
Finland och Finlands historia (1982-91). Skrifter: Nya formulärboken
(1950), Trivsamt tillsammans - Handbok i programteknik (1957), Juthbacka (1961), Första boken i finska (1964), Woldemar Backman (1965), Andra
boken i finska (jämte Nils Hedlund) (1966), Finländskt Pantheon
(1990), Gunnar Skrifvars (1996), bibliografi och levnadsteckning, Burmanättlingar
(1997), Till medmänskors gagn och samhällets förkovran
(1998), Släkterna Caino och Torp, red. (2002), SFV:s fonder 1882-2002,
Människor och händelser, red. (2002).
|