M I N N E S R U N O R

WILHELM SCHALIN

Våren 1978 blev för Lars Wilhelm Fredrik Schalin tung och besvärlig. Han bar på en växande trötthet som oroade honom och tvang honom att söka vård. Så började en lidandets vandring från sjukhus till sjukhus, men ingen hjälp stod att finna för den obotliga sjukdom som angripit honom. Han avled på morgonen självständighetsdagen den 6 december 1978. Därmed avslutades en livsbana som inleddes den 16 maj 1926 i Nykarleby. Han var alltså endast 52 år gammal vid sin bortgång.

Wilhelm Schalin — i vänkretsen kallad Wille — hade en trygg och lycklig barndom. Hans far var domkapitelassessorn och sedermera domprosten i Borgå Olav D. Schalin och hans mor var Gerd Mattson, åländska till börden. Livet i prästgården präglades av helgjuten anda och utvecklande atmosfär med anknytning till kyrka, kulturliv och andra samhälleliga strävanden.

Till barndomens många berikande intryck och lärdomar kunde syskonskaran foga upplevelser från Österbotten, Åboland och Nyland. Fadern var nämligen präst i Vasa, Nykarleby, Pargas och Borgå. Åland gav säkerligen också sitt genom moderns åländska härkomst.

För Wilhelm Schalin gav denna rika barndom en god grund att bygga vidare på. Han fick ett allsvenskt synsätt som var av stor betydelse för hans gärning. Han hade djupa kunskaper om svenskheten i Finland.

Barndomen var sålunda för Wilhelm Schalin ljus och givande. Men ungdomen kom med många problem. Skolgången avbröts då han inkallades till krigstjänst våren 1944. Han angreps av lungsjukdom och fick offra en stor del av de följande tio åren på sanatorier hemma, i Sverige och Schweiz. Han förblev livet igenom invalidiserad. Men han kunde återuppta studierna 1955 och blev student från Svenska aftonläroverket i Helsingfors 1956. Han studerade matematik vid Helsingfors universitet två terminer men övergick 1957 till förvärvslivet.

Wilhelm Schalin verkade som Hbl:s lokalkorrespondent i Borgå 1957—1960. Han var nyländsk ombudsman inom sfp 1960—1964 och organisationssekreterare 1964 —1966. Sistnämnda år övergick han till Svenska Finlands folkting, där han ända fram till sitt frånfälle verkade som sekreterare.

Wilhelm Schalin var en verkligt helgjuten och kämpande medlem av den svenska folkstammen i Finland. Han tyckte om att reda ut begreppen och klarlägga sammanhangen. En lång rad utredningar blev därför också resultatet av hans mödor, utredningar som betytt mycket i svenskhetsarbetet. I slutskedet av sin tjänstgöring i folktinget gjorde han, knappast ombedd av någon, en uppmärksammad utredning om lapparna i Sverige och Finland.

Som folktingssekreterare kom Wilhelm Schalin att stå i blickpunkten i många sammanhang. Han tog initiativ till konferenser och möten i syfte att lösa olika frågor. Under de år han fungerade som sekreterare i folktinget planerades och förverkligades ett flertal stora skolreformer. Dessa förbereddes vid en rad stora konferenser som folktinget och Svenska kulturfonden anordnade. Jag minns med tacksamhet Willes insatser vid dessa konferenser och vårt mångåriga samarbete överhuvud, ett samarbete som förde med sig en nära och förtrolig vänskap.

Den kris som lamslog folktinget i mitten av 1970-talet blev för Wilhelm Schalin en tragisk upplevelse. Den lösning krisen fick kunde han skönja under sin livstid, men han var en förespråkare för ett oberoende folkvalt folkting i den form det hade när han började tjäna folktinget. Om han fått leva, skulle han dock solidariskt med sin uppdragsgivare, ha arbetat vidare i det nya folktinget.

Wilhelm Schalins fritid präglades av många intressen. Han bedrev arkivstudier kring släkterna Schalin och Topelius, han fördjupade sig i historia och genealogi, han var en stor bokvän och samlade ett imponerande bibliotek. Därtill var han friluftsmänska och naturvän, resenär och fotograf.