Vallgren, Carl Wilhelm (Ville) (f. 15/12 1855 Borgå, d. 13/10 1940 Hfrs), skulptör, son till Georg W. Efter några års studier vid Polytekniska skolan begav sig V. 1877 till Paris, där han sedan kom att bli bosatt i 36 år. Under förra hälften av 1880-t. ägnade han sig intensivt åt porträttskulptur, en genre han senare helt lämnade; utförde porträtt bl.a. av sin hustru, August Strindberg och Albert Edelfelt, det sistnämnda (från 1886) ett av hans mest bestående verk. Under inflytande av den nya franska skolan (särskilt Rodin, hans beskyddare) tillkom under senare hälften av 1880-t. en rad nakna goss- och flickgestalter, delvis med Kalevalamotiv. I Paris arbetade V. även på några större arbeten, som senare ställdes upp i hemlandet; bland dem märks statyn av Tyrgils Knutsson (1888, rest 1908 i Viborg), monumentet över Uno Cygnaeus i Jyväskylä (1893, rest 1900) och fontänskulpturen Havis Amanda, ett av Finlands kändaste skulpturverk, rest 1908 på Salutorget i Hfrs. Havis Amanda markerar en förändring i hans stil mot det barockartat fylliga och livsbejakande, resultatet av resor till Italien, Sydfrankrike och Spanien på 1890-t.

V. blev kanske främst känd för sina miniatyrskulpturer, oftast utförda i brons och försedda med en patina av konstnärens egen uppfinning; dessa små symboliska figurer och grupper (bordsuppsatser, askurnor, vaser, elektriska lampor m.m.) är utförda med ett utomordentligt raffinemang och ger uttryck åt både djup innerlighet och vekt drömmeri. Med reliefen Den korsfäste Kristus (1890), ett av hans främsta verk, erövrade V. guldmedalj av första klass på världsutställningen 1889 [i Paris]. I början av 1890-t. var V. en av Paris mest uppburna konstnärer; hans anseende var dock inte lika gott i hemlandet, där han motarbetades t.o.m. av personer med inflytelserik ställning i konstkretsar (C.G. Estlander). Detta bidrog till att V. (naturaliserad fransman sedan 1902) föredrog att stanna i Frankrike ända till 1913, då han återvände till Finland och bosatte sig i en villa i Alberga invid Hfrs. Här var han outtröttligt sysselsatt med att modellera små terrakottaskulpturer i traktens lera, som brändes i en av honom själv konstruerad ugn. Efter återkomsten blev V. en central gestalt i huvudstadens konstnärskretsar. Bland skulpturer av honom i Hfrs märks (utom Havis Amanda) Topeliusstoden (1908—09, rest 1932 i en plantering i Gardesstaden) och statyn av Albert Edelfelt (1927, numera i Eira). V. är representerad med talrika arbeten i Ateneum och framför allt i Ville Vallgrens museum, invigt 1925 i Borgå, till vilket konstnären donerade en representativ samling av sina verk. På äldre dagar började han ägna sig åt författarskap; skrev bl.a. memoarer under titeln Minnen från mitt liv hemma och ute (1931) och ett arbete, som vittnar om hans kulinariska intressen, Ville-gubbens matkatekes (1922, nytryck 1975). Om hans liv handlar även den humoristiska Ville Vallgrens ABC-bok med bilder (1916). Erhöll professors titel 1918. Se även Syraksorden.

V:s första hustru (från 1882), den rikssvenska skulptrisen Antoinette V. (1858—1911), var uppskattad särskilt som bokkonstnär. Hans tredje hustru (från 1917) var skulptrisen Flora Olivia (Viivi) V. (1867—1952), som utförde bl.a. porträttbyster och statyetter i olika material. (Viivi V., Sydämeni kirja, 1949)