|
Den
femte juli
Vi älskar inte längre
vår kärlek till fosterlandet.
Kärleken är framsidan
av hatet. Vi saknar en
odödlig själ, och vårt liv
är
därför värdelöst.
Vi har inte längre råd
att offra det. Jorden
är bara en blånande ö
i evigheten.
Vi vågar
älska endast det gräns-
lösa: hembygd och
modersmål,
den enda bygd, som finns
överallt,
det enda språk,
som alla talar. |