|
Inga
Hon
föddes. Verkligheten var
hungrig, och tog emot henne
i sitt gap.
Dess svarta tänder
avtecknade sig mot blodet från
den långsamma
rättegången
på kvällshimlen. Hon stängde
alla
dörrar för att skydda sig
mot ensamheten, men ingen
kan existera
utanför sin
ensamhet. En annan varelse
började tala med hjälp
av
hennes kropp. Någon ville
födas; någon var redo att
möta
sig själv — ett mod, som alltid
måste förändra
allt, den råa
graffiti, vi kallar historia,
såväl som
den dikt, vi inte
hann skriva, och det tomma
rummet när vi dött.
Därute
vandrar människor förbi. Vem
var det som dog härinne?
Var
någon hos oss, en stund, och
förändrade allt? |