|
Staden — älven — och havet
(Mel.: "När solen tänder sina strålar") Nykarleby
på älvens stränder,
din spegelbild i älven ler.
:,: Ej reglar du till fjärran länder,
du
speglar dig var dag allt mer.:,:
Syrenberså på gröna stranden,
"Fåfängans" sköna blomstertid.
:,:
Se vågor knyta kärleksbanden,
i älvens stora kamp och strid. :,: Hör forsen djupa toner mumlar,
en
saga ut till havets skans.
:,: Dit Näcken sina tärnor samlar,
till pomp och
ståt, gulej och dans.:,:
Då klingar harpans ljuva toner,
i gyllne salen blomsterprydd.
:,: Och nattens
tärnors gyllne stöder,
i vita slöjor pärlesydd.:,: Nu tärnor uti borgen dansa,
till harpotoners
ljuva klang.
:,: Och Näckens söner dem kringskansa,
de bjuda dem en "polskemang".:,:
Se
vågor uti bränning bryta,
och sina slag mot borgen slå.
:,: Hör Näckens harpotoner skryta,
i
tärnedans på böljor blå.:,: |