Den kära julhögtiden
nu smugit fram igen.
Säg, minns du juletiden,
därborta i vårt hem!
Jag kan den inte glömma,
framför mig den står.
Jag ser den uti drömmen,
fast flytt ha många år.
Man skurade, man bakade,
från morgon och till kväll.
Vi barn ibland vi smakade,
om man var riktigt snäll.
Och före juledagen,
en gran att vackert klä,
vi huggit ned i hagen,
säg minns du den.
Och sen på julekvällen,
med lutfisk och med gröt,
vid brasan uppå hällen,
vi satt och trevnad njöt.
Jag ser oss syskon stå där än
omkring vårt högtidsbord,
fastän det är så länge sen
vår barndomstid hos far och mor. |
|
