Hembyn
O, gamla hemby, vän och kär
med dina smala stigar
i tanken är oss ständigt när
mot Dig vi troget bligar.
Allt vad du gett och gjort engång
för oss i parvelåren
syns nu oändligt stort och strongt
… allt följer oss till båren.
Trots att till fjärran land,
vi dragit bort å färde
så binda oss de starka band
som hemmets renhet lärde.
O, hemby, stå för oss
här uti världen vida
liksom en säker ankartross
att vi ej från Dig glida.
Du inga stormän fostrat har
vars namn har gett nå´t eko
när ärans kult har blåst fanfar
och storhetsdrömmar sveko.
Med mannamod, med vilja seg
du röjde åker teg för teg,
av ödemark blev odlad bygd
ty skaparnit var just din dygd.
Med armens kraft och styrka hård
Du gjorde stenarna till gärdesgård
och efter älvens vackra strand
Du plöjde åker hand i hand.
Av skogens träd Du byggde hus
och lyssnade till forsens brus
Du födde kvinnor, födde män
allt medan seklen svunno hän.
Nu uti drivan höljd Du står
och slumrar än en tid,
Du väntar på en vacker vår
som ger Ditt hjärta frid.
Och då skall ”hembyn” åter stå
i sommarfägring stor.
då får Du gå ur stugans vrå
och se när säden gror.
Dick [Valter Fagerholm] |