Julen 1881.

Wälkommen åter gamla gäst,
Du kära Jul,  som  oss har fäst
Wid dig från barndomsdagar!
Wår barndomstid wäl swunnit hän,
Men barnsligt glädjas wi dock än
Och  se i dig en älskad wän,
Som all wår sorg förjagar.

Du kommer till wår kulna nord,
Du kommer med ett nådens ord,
Som sorgsna sinnet gläder.
Du i den armes koja går
Och torkar bort en sorgens tår;
Du wid den rikes dörr ock står,
Du öfwerallt uppträder.

Och hwart du kommer, hwar du är,
Du bringar bud från Fadren kär,
Ett bud, som gäller alla:
Guds kärlek har i dag förmått
Att du, som till din ofärd gått,
En Frälsare af höjden fått,
Som din du nu får kalla.

Och denna Frälsare Han är,
Immanuel, din broder kär,
Guds ende Son på jorden;
Han blifwit menska just för dig,
Din synd Han tagit har på sig;
— Så är en Jesus wisserlig
Han för dig menska worden.

Med sådant budskap år från år
Till jordebarnen julen går,
Ty Gud sjelf honom sänder. —
Nå wäl då, Jul! —  vi bedja sist:
Wälkommen war i all wår brist
Med Julegåfwan: Herrans Krist
Från himlens sälla länder!