En sommaridyll
I svajig sommarprakt
står Nordens Betlehem,
Nykarleby.
och kallad Österbottens pärla.
De gröna höga stränder
sköljas vänt av älvens något bruna
vatten.
Björkkransad
sagoomsusad
skaldbesjungen
men med elakt spratt i bakfickan
går älven fram.
Men på den höga stranden
står kyrkan
och kyrktuppen syns över staden.
De små trädgårdarna sova
sin skönhetssömn
Och kejsarkronorna
lysa mot röda väggar.
Syrenernas söta doft
fyller luften.
En rad av brunfläckiga
kor
tågar genom staden,
belevade stadskor,
Som lämnar sina visitkort på
gatan.
Men bakom ett grönt plank
står en rödvit
kalv
och sträcker längtande
ut
sin sträva tunga.
Vid Andra Sjön
drömma
sommarvillorna,
och den på poesi så fattiga
järnvägen
är lyckligt undanskaffad.
En ljushyllt flicka går
barhuvad
till stadens grannlåtsboda.
Hon bär en
äppelblomma vid
axeln.
Esplanadens vitstammiga björkar
vandra likt
unga brudar till
prästgården.
I det vita nordiska
sommarljuset
badar en idyll av dockhus
kring ett
jättetorg.
En flugas sommarsurr
överröstas av en främmande
bils
skorrande tjut
i Lilla Eden vid älvstranden.