Legenden Åke Knus

Under 1930-talets senare del dök två sjungande och spelande unga män titt och tätt upp på dansplatser i Österbotten. Gick man på danstillställningar i Nykarleby, Juthas, Bennäs eller Jakobstad så var chansen stor att man fick se dessa ungersvenner på estraden. De sjöng och spelade dragspel och gitarr, men det vara bara under pauserna som de uppträdde, inte tillsammans med någon dansorkester. De lånade helt enkelt de ordinarie musikanternas instrument och satte igång. Dansarrangörerna var inte alltid förtjusta över de bådas oombedda framträdanden; meningen med pauser var ju att dansen skulle avstanna så att man kunde sälja kaffe, läskedrycker och godis.

Orkestermusikerna var inte heller alltid glada över duons framfusighet. Kanske såg man i de båda spelmännen presumtiva konkurrenter, eller var man bara rädd om sina instrument? I Nykarleby gick det så långt att en lokal dragspelare låste in sitt instrument när han gick på paus. Men det hörde nog till det ovanliga.

Dessa pausmusikanter hette Åke Knus och Pelle Ahrenberg. De blev snart kända i Nykarleby medan de en längre tid förblev anonyma annorstädes. Båda studerade till folkskollärare vid Nykarleby seminarium.

Det var kanske inte något märkligt med dessa spelmän och inte väckte de någon större uppmärksamhet heller. Men så skrev en av dem, Åke Knus, en visa om idyllen Nykarleby som han sjöng vid varje tillfälle. Ett sådant var ett program i Jakobstads lokalradio om lilla Nykarleby. Då slog sången an och Knus blev över en natt väldigt populär i Nykarlebynejden. Låten gick i moll och texten var förvisso inget lyriskt mästerverk, men själva uppslaget var gott. Visan kan ofta hittas i svarta häften som beväringar tecknade upp populära schlagerlåtar i vid denna tid.

  Vår idyll
(Nykarleby)

Kärlekens band oss binder vid en liten (stilla) stad.
Här på dess gröna linda lever man lycklig och glad.
Långt ifrån världens vimmel, i Brostugans vackra berså
lyser från klarblå himmel solguld och månsken också.

Vän drömmer Rummelbacken där brasorna brinner om våren.
Gräset spirar på marken och fåglarna sjunger i snåren.
Solskenet spelar på Frillan, grön lyser Kuddnäs portal.
På vägen till Andrasjövillan flanerar ett älskande par.

I Fåfängan surrar humlan, sländan sin dans där trår.
Om hemligheter mumlar kärlekstallen där den står.
Fyllom nu våra bålar, vid älvens böljestänk, fyll
Höjom nu våra skålar för vår strålande idyll.

[Visan har tonsatts av både Åke Knus och av Rafael Ahlbäck, fick Lars Pensar reda på vid Nykarleby-Oravis Hembygdsförening i Vasa r.f:s 60-års fest i november 2005. Sören Lillkung framförde den vid festen.]

Denna version har jag fått av Erik Sund i Nykarleby. Åkes visa varierar litet beroende på vilket häfte man tar den ur. Eriks uppteckning är väl lika god som någon annan. Visst sviktar det litet med versmåttet, men så gör det i alla varianter jag sett. Men okay — fyllom våra bålar och höjom våra skålar!

Åke Knus var född i Lappfjärd, men under sina fem år i seminariet blev han betraktad som en äkta ”nykabibo”. Han isolerade sig inte i seminariemiljön utan umgicks flitigt med ortsbefolkningen.

Efter sången om Nykarleby blev Åke Knus eller ”Knusin” eller ”Knusse” mycket omtalad i trakten. Det uppkom många historier om honom som inte alltid hade så mycket med verkligheten att skaffa. Det sades t.ex. att han kunde spela alla musikinstrument, ett rykte som han inte alls försökte avliva. I själva verket gick hela hans musikaliska aktivitet ut på att uppnå popularitet även om den skulle fås genom ovederhäftiga rykten. Han missade heller aldrig en möjlighet att hålla sig framme och briljera med flyhänt spel.

Nykarlebyvisan gav Åke Knus blodad tand och han skulle komma att skriva många låtar som ofta mottogs väl, åtminstone i en inte alltför musikkräsen krets. Han hade en märklig förmåga att kunna presentera sina sånger vid rätt tillfälle och för rätt publik. ”Korsuvalsen” blev hans mest kända sång.

Jazz o. Schlager-konsert
å Wiks restaurang torsdagen den 11.10 kl. 20.
Brynolf Nylunds 8-manna orkester
spelar populära schlagers från Ernst Rolf och Stephen Forster
till de senaste melodierna av Jimmy Menssen o. Thore Ehrling.