|
Nykarleby
Älfven sorlar och brusar,
— lifvet drager förbi.
Staden är tyst och stilla;
sjunken i drömmeri.
Gamla minnen
af bättre
dagar komma igen;
gamla minnen av diktarn,
barnasagornas
vän. Hälgmålsklockorna ringa.
Kvällen är
ljus och lång.
Parker och esplanader
fyllda af fågelsång.
Sjunkande kvällsol gjuter
rödt öfver kyrkans torn.
Natten kommer och vakten
vandrar kring med sitt horn. Staden
är tyst och stilla,
sjunken i drömmeri.
Älfven sorlar
och brusar;
lifvet drager — förbi. |