Ein såmar i liivi mätt
kasta ja bårt i halvin smörrgåås.
Ja fick föli mää ät i sannlass
ti Ståosteinsskåti
å sat å hängd beinin
frammpå tjärrflakan.
Å hadd in smörrgåås i handin.
Mä ti sama så kasta ja bårt in.
Ja va naaleis ståo påå mä tråo ja.
Villjam va arrg påå mä han
tå ja kassta bårt gusslååni,
änglan skriivär åpp i, saa an.
Tå byrrja ja klåå in krankbito
på eina beini.


På munsalamål.
Lars Huldén. (1977) Heim/Hem.


Läs mer:
Innehållsförteckning till
kapitlet Nykarlebydialekten.

En sommar i mitt liv
kastade jag bort en halv smörgås.
Jag fick följa med efter ett sandlass
till Storstensskottet
och satt och hängde med benen
framme på kärrflaken.
Och hade en smörgås i handen.
I detsamma kastade jag bort den.
Jag var visst lite stor på mig, tror jag.
Viljam var arg på mig han
för att jag kastade bort Gudslånet.
Änglarna skriver upp det, sa han.
Då började jag klia ett myggbett
på ena benet.


På högsvenska.
Lars Huldén (1977) Heim/Hem.

Ein såmar i liivi mett
kasta ja bårt en halven smörgåås.
Ja fik föli mee et et sandlass
ti Stoosteinsskåti
å sat å hengd beinen
frammpå tjärrflakan.
Å hadd en smörgåås i handen.
Me he sama så kasta ja bårt en.
Ja va naaleis stoo påå me troo ja.
Villjam va arrg påå me han
tå ja kasta bårt gusslååni,
englan skriivär åpp e, saa an.
Tå börja ja klii et myggbet
på eina beini.

Miin variant på nyykaabisprååtji.