Amerikafarare
Tunga
och grå var dagarna
för oss som skulle fara.
Med stigande oro
i hjärtat
gick vi och väntade bara. Så kom den sista
dagen
och snabbt mot kvälln det led.
Halvt som i drömmen gick
vi
och såg om allt var med. Tungt var det att bjuda
farväl
åt syster och bror,
tyngst dock att räcka handen
åt gamla
far och mor. Vi försökte vara lugna
då vi skiljdes åt.
Men det kunde inte hjälpas
att vi ändå brast i gråt. De
som stod på perrongen
stämde upp en sång.
Och vi på
tågets trappa
vinkade än en gång. En vissling gäll
och tåget
satte sig långsamt i gång.
Så började
vår resa
spännande och lång. Det sista som vi såg
av byn
från fönstret i kupén
var några gråa
lador
i aftonsolens sken. |