Helig
kväll
Nu skymmer vinterdagen ett mörker stort
och tätt sig breder över gårdarna och över skog och
slätt. Men tindrande tänds stjärnorna på himlens
höga päll och över jorden sänker sig en stor och helig
kväll. Nu lyser fönstrets gula sken på drivan mjuk
och ren och julens kärve prasslar lätt på häggens
svarta gren. Nu sover sparven mätt och trygg in under takets ås
och julens djupa stillhet rår i spilta och i bås. Ej
gnisslar brunnens svängel och ingen hund ger skall. Och tigande står
skogens mur bak snöbetäckta stall. I kväll skall templets
klockor och korset på sin stång förkunna vad som timade
på krubbans halm en gång. Till tusen, tusen hem i kväll
skall julens budskap nå: ett barn av Davids hus och stam är
fött på krubbans strå.
Det barn Maria sluter i kväll
intill sitt bröst skall för oss alla bliva vår frälsning
och vår tröst. O, konung utav Betlehem, kom till vårt
hem i kväll, träd över stugans tröskel in till vårt
ringa tjäll! Bliv du vårt ljus, vår lykta i denna mörka
tid så skall vårt hjärta känna den äkta julens
frid |