Oktober

En morgon i oktober,
då jag såg ut genom fönstret
låg marken och husens tak
täckta av vit rimfrost
och termometern visade minusgrader.
När jag kom ut på trappan
drog jag in en luft så ren
att den nästan doftade i näsan.
Vindflöjeln på uthustaket
visade nordvästlig vind,
som kom från Kölen
över Bottenviken och Alörn,
in över Majniemis strand
och Åminnes gårdar och fält.

Under natten hade vattnet
på diken och pölar frusit.
Då vi med böckerna under armen
gav oss iväg till skolan,
ville vi åka kana
på den nattgamla isen
med dess ljusa bubblor av luft
som bildats, då vattnet inunder
hade runnit bort.
Vi 'skurrade' ut på pölarnas is
som knastrande och klirrande
krossades som fönsterglas.
Isen i rännstensdiket
var mycket segare att skurra på.
Så flitigt åkte vi kana,
att vi blott hade hunnit till Granbergs
då Normalskolans klocka ringde.
Då blev, det slut på den roliga leken
och i språngmarsch bar det iväg över torget
för att hinna med i raden
då klasserna tågade in.
Under en av lektionerna
talade lärarinnan om höstens tid.
Först fick vi gå till fönstret
och se ut över den höstliga nejden.
Björkarna utmed Köpmansgatan
stod med kala kronor
och på andra sidan gatan
låg skalden Eklunds barndomshem
och Sparvboet ett stycke längre bort
och bortom detta syntes
flera röda hus på Nygåln.

Då vi gått till våra platser
berättade fru Björkvall mer
om höstens kulna dagar:
inga skrikande tornsvalor
kretsade nu över torg och tak,
inga fåglar sjöng i skogen
som i vårens glada dagar.
Långt borta levde de nu
i varmare fjärran land.
Blott sparvarna kvittrade ännu
på gårdar, i buskar och snår.
'Sparven är oss trogen', sade hon.
'Den stannar trots mörker och köld,
en liten vän vid vår trappa
och väntar sitt bröd ur vår hand.'

Så stämde vi upp till sist
en sång om höstens dagar:
     Nu är det höst
     och vindens röst
     den susar i bladlösa skogen.
     Bort svalan far,
     bort ärlan drar
     men sparven är ensam oss trogen.

Axel Lindholm (1980) Barndomsland.

Det är med stort igenkännande jag läser detta, men jag jag cyklade till skolan och krossade isen med cykelhjulen och mina klasslärare i Normen hette Göta Nielsen, Svea Broman, Yngve Svarvar, Myrtel Nyholm och John Fors.