Esplanaden
i rimfrost
I går var vädret bitande kallt
nen idag bär vinden mildare bud; vartän jag ser, står
överallt träden i rimfrostskrud. På fästet
bleknar stjärnornas glans då morgonrodnaden ökar.
Och från skorstenspipornas mörka krans står lilafärgade
rökar. Nu stiger i öster solens klot och strör
guld på molnens kanter. Och drivans snö invid min fot
gnistrar av diamanter. Som glimmande guld lyser fönsternas rad
då ljuset på rutorna faller. Och det står kring den
frostprydda esplanad ett glittrande regn av kristaller. O,
rimfrostmorgon, dröj länge kvar! Jag vill gå i ditt
sagorike. Jag skall minnas dig länge i kommande dar som
en vacker syn utan like. |