Kälkåkningen
Av
vinterns soliga dagar
var fastlagstisdagen bäst:
en dag
med glimmande drivor
och naturen klädd som till fest. På
backen vid stamapoteket
var det som marknad i dag,
där
samlades barn och ungdom
med kälkar av alla de slag. Vad
vimmel och liv på backen,
hör, vilket larm och skri!
Vem var den snabba gossen,
som åkte de andra förbi? Fast
kälkarna guppade litet
och yrsnön flög vida omkring
och någon miste sin mössa
det gjorde ej någonting. Med
blossande kinder drog vi
tillsammans med någon vän
den tunga, snöiga kälken
upp mot krönet igen. En
stund vi dröjde däruppe
och pustade ut ett slag
och skämtade med varandra
i glada kamraters lag. Så
tog vi åter vår Moppe
och satte oss stadigt på den
Och med svindlande hastighet bar det
ned mot älven igen. Visst
hade vi roligt i backen
men bäst var slutet ändå:
fastlagssoppan med klimpar
och rykande hetvägg på. |