Krubban

Ett barns fantasi

Stämningsfullt och mycket levande
berättade den fromma lärarinnan
i barndomsstadens småbarnsskola
om julkvällens stora under,
då barnet föddes i stallets krubba.
Stilla satt vi i våra pulpeter
och lyssnade noga till allt
som hände den kvällen i Betlehems stad.
Den staden tycktes oss välbekant,
det var ju den plats, där vi själva bodde.

Maria och Josef färdades vägen fram
och nalkades staden, då stjärnorna tändes.
De sökte ett rum förrän nattens mörker föll på.

Jag tyckte mig se dem komma från Jeppo-hållet
långsamt nedför backen vid Brännon.
Så stannade de vid Häggbloms hörn.
Där fann de just vad de sökte:
en skylt, som förtäljde att här
var platsen den trötte vandrarn behövde.
Rum för resande. Huoneita matkustajille,
stod med svarta bokstäver
präntat på den vita skylten.

Mycket glada trädde de in till Gusti
och hörde sig för om det ännu fanns rum
för dem i härbärget.
Men intet rum stod att få
till bedrövelse för dem båda.
Men Gusti erbjöd dem stallet,
som rymligt och varmt kunde bjuda
den trötte vandraren skydd över natten.

Detta stall var mig välbekant
med sina spiltor, häckar och krubbor.
Nu skulle det bli det mest berömda
av alla stall i hela den vida världen.
Här samlades ofta kvarterets pojkar,
Runar och Gunnar, Lennart och Kalle
för att välja sig själv en häst,
som man sedan fick lov att sköta:
vinda upp vatten ur brunnen,
klättra upp på stallets vind
och kasta det doftande höet
ned i spiltornas häckar.
Stundom fick man på sommaren
ridande föra sin häst till beteshagen.

Men nu skulle här hända märkliga ting:
i en tom spilta skulle krubban
göras i ordning för barnet.
Hastigt var detta gjort
ty här fanns det gott om hö
och den gula, rena halmen,
avsedd till sörpa åt hästarna,
skulle bli en mjuk och passande säng
för det nyfödda barnet.
Kvällen var mörk men marken låg bäddad i drivor,
månen stod blank över Rummelbacken
och stjärnorna blänkte klara
över stallet och Prostas hagen.

När det lilla barnet var fött
och lindats av Marias mjuka händer
lades det ned på den doftande bädden.
Hästarna stod i sina spiltor
och tuggade knastrande höet.

Stallets lyktor lyste
under bjälkarna uppe i taket
och skenet föll milt över Jesusbarnet.
Hästen som stod i spiltan närmast intill
vände förvånad på huvudet,
riktade öronen framåt,
slutade upp att tugga,
lyfte sin mule i undran mot krubban.
Josef gav den en klapp
och strök den lugnande över manen.
Snart tystnade alla ljud i stallet,
Jesusbarnet låg och sov,
Maria och Josef sov,
hästarna stod i sin spilta och sov.
Frid rådde i stallet,
frid låg över Betlehems stad.