I
ålderns höst
Alla gamla trötta,
som på
åldringshem
lever utan vänner,
glöm, o Gud, ej dem! Var
dem alltid nära,
med Din ande stärk
dessa, som med möda
redan gjort sitt verk! Städse har de strävat,
allt för
barnen gett.
Vakat oförtrutet
att ej skada skett. Och för
all sin möda
ingen lön de fått.
otacksam och missnöjd
barnaskaran gått. I sitt rum, de väntar,
dagar ljusa, grå.
Ingen enda kommer
för att hälsa på. Gud välsigne
alla
mänskor trötta, grå!
Hjälp dem fram till målet
att Ditt rike nå! |