|
Förvandling
När
jag kommer till dig,
du lilla stad vid älven,
tycker jag mig vara
en rik son,
som kommer till sin fattiga mor.
Jag har några ord på
hjärtat,
några världsvisa ord,
som jag ville viska i ditt
öra:
Varför drömmer du bort din tid
och varför låter
du armodet
vara din ständiga gäst?
Se, hur uthusraden lutar
och de svarta dörrarna hänga.
Planket faller omkull
och nässlor
och flokor blomma
som en snårskog vid murknad vägg. Men när
jag står på gården
och ser ärenpris blomma blå
i gräset
och humlor gunga i vit väppling
och gul ranunkel lysa
på vajande stänglar,
då veknar mitt hjärta. När
jag hör tornsvalornas glada skrik
över det morgonstilla torget
och ser deras pilsnabba flykt.
över röda tak
upp mot de vita
molnen,
då blir jag glad i min själ,
glad som ett skrattande
barn.
Och när jag står på bron
och ser älven, lugn
och blank
spegla strändernas lummiga träd
och branternas blommande
prakt,
då tystna alla förnumstiga ord
och jag känner
hur en rik mor
sluter i sin famn
sin fattiga son. |