Där ligga husen, mänskors hus,
i hägnet under gröna träd,
i luft, i ljus, i sus av säd,
på öppen slätt, vid dungars bryn,
de stå i jord, de se mot skyn
i morgon- och i aftonljus.
Där ligga husen, mänskors hem,
och livet blommar upp i dem.

Jag älskar alla dessa hus,
på något sätt de gripa mig:
— det låga huset på sin slänt
med fönstret trött, mot ljuset vänt
men varmt, av röda blommor prytt,
— och odlarns hus, som skimrar nytt
i skogens bryn på nyröjd mark,
— det gamla huset, lugnt och tryggt,
av någon förfar engång byggt,
— det vita huset i sin park
med höga träd, sam skugga ge:
jag älskar alla dessa hus,
de äro trogna mänskors hem,
och livet blommar upp i dem.
De äro kära drömmars hem.
Där bygges, leves dag från dag.
där bygges upp för framtidsdag.
Där bor den lycka livet ger.
Ve den, sam hotar skövla er!


Joel Rundt (1939) Allt talar till ditt hjärta.


Läs mer:
Vykort.
(Inf. 2004-08-02.)