När jag är död, låt gräset gro 
på kullen, där jag göms. 
Jag tror, jag kommer bäst till ro, 
ju lättare jag glöms. 

När jag är död, må vinterns snö 
ej störas av ett spår 
av en, som går att blommor strö 
och ägna mig en tår. 

När jag är död, giv ej mitt namn 
åt någon eftervärld. 
Sänk det med mig i jordens famn, 
min enda offergärd. 

När jag är död, skänk mig ej ros 
på falsk och övlig sed, 
och hys ej sorg, som är sin kos, 
förrn dagens sol gått ned. 

När jag är död, en dröm är slut, 
ett rö är brutet ner, 
en ljussvag eld har brunnit ut, 
ett namn — är icke mer. 


Joel Rundt (1920) Den stilla ån.