glider tyst en ensam and 
ned på trötta vingar. 
Ytan bräcks, och in mot land 
vandra vattnets ringar. 

Flugen långt från fjärd och hav 
in i skog, som skuggar, 
anden äntligt döljes av 
tjärnens starrskogsruggar.


Joel Rundt (1920) Den stilla ån.