Hav tack, du hemmets grind, som möter mig,
hav tack, ni goda, väna träd!
Hav tack, du gårdens kära stig!
Blekt vårregn faller milt, och grönskan glimmar späd.
Här är ett stycke av det land,
som jag har kämpat hårt och lidit för.
Här ger det allra ömmast mig sin hand,
och djupast här mitt hjärta det berör.
Här kännes åter gott och tryggt att gå.
Mitt hjärta får sitt trogna, ömma svar
bland dessa hus och dessa stenar grå,
där alla minnen leva kvar.
Mitt land, min jord, må friden hägna er,
som nu den möter mig vid hemmets dörr,
där allt i dag i vårligt ljus jag ser,
så känt, så kärt, långt kärare än
förr.
Joel
Rundt (1943) Vår hårda jord.
|