|
Hur
härligt vittna land och sjö
1.
Hur härligt
vittna land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud,
om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall,
är
jorden dock din fotapall
som i sin blomstringsstunder.
2.
Hon ändat årets arbetsdag,
hon giver sig i ditt behag
och
kläder av sin prydnad.
Nu vilar hon i sabbatsfrid
och bidar nästa
arbetstid
i tålamod och lydnad.
3.
Ty du, barmhärtig
år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö, som drivan täcker.
Det lever sin mörka grav,
du lyftar snart dess täcke av,
din sol det återväcker.
4.
Ljus är din klädnad, Herre Gud
i norrskensprakt och
stjärneskrud
din himmel skådar neder.
Dig bliver intet mörker
när,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten
leder.
5.
Upplys oss, Herre, med ditt ord,
att vi på
denna mörka jord
ifrån din väg ej vike.
Och för
oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bo,
till ljuset i ditt rike. |