Naturens
skönhet
Jag stod vid klippan
i björkens skugga,
där vågen sakta
mot stranden slog.
Ett stilla skimmer
flög
öfver fjärden,
och ljum en vindfläkt
i löfven drog. Det
djupt mig rörde.
Jag såg på skimret,
jag såg på
fjärden
och vågens dans;
med lutad panna
jag böjde
knä för
naturens skönhet
i kvällens glans. Då
kom en vindfläkt,
mer ljum än andra,
då kom en stråle,
långt mera ljus;
det var den dyra,
jag henne kände
på
ögats skimmer
och andens sus. Från fjärdars vågor,
från
glans och lågor
jag säll såg upp till
den ljufva famn;
med
lutad panna
jag böjde knä för
naturens skönhet
i
kvinnohamn. Tr. December.
|