|
Respolska
Klang,
min vackra bjällra, i den sena kväll
Spring, min raska fåle,
över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen
må förtycka.
Alla kvällens norrsken flämta där
i skyn;
alla sälla minnen skämta för min syn.
Klang,
min vackra bjällra, i den sena kväll!
Spring, min raska fåle,
över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen
må förtycka.
Ratsch! det sprakar nog en frost i björk
och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall.
Granens
långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess
päls, och varje kvist är grön;
skogens kung är evigt
ung och fager.
Tusen, tusen stjärnor gnistra i hans hår;
ingen kung på jorden sådan krona får.
Ratsch! det sprakar
nog en frost i björk och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar
furans fall.
Granens långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess päls, och varje kvist är grön;
skogens
kung är evigt ung och fager.
Hej, galopp! det går på
insjöns silfvertak.
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa
djupa fjärdar brusa under oss;
många ljuva världars ljus
i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma.
Höjden
är så klar, och klart är djupet ock
dö, det är
visst gott, men bättre leva dock.
Hej, galopp! det går på
insjöns silvertak.
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa,
djupa fjärdar brusa under oss;
många ljuva världars ljus
i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma.
Klang,
min vackra bjällra, gladt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle,
över fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt
hem;
alla skogar småle, och vi le åt dem;
om vi stjälpa,
det kan ingen hjälpa.
Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld?
Är det hemmets skimmer eller stjärnans eld?
Klang, min vackra
bjällra, glatt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle, över
fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt hem;
alla skogar småle, och vi le åt dem;
om vi stjälpa,
det kan ingen hjälpa.
|