Sparven om julmorgonen

Nu så föll den vita snö,
                      vita snö,
föll på björk och lindar,
frusen är den klara sjö,
                    klara sjö,
väntar vårens vindar.
Liten sparv,
fattig sparv,
ätit upp sitt sommararv.
Frusen är den klara sjö,
                      klara sjö,
väntar vårens vindar.

 

 Vid den röda stugans dörr,
                      stugans dörr,
stod en liten flicka.
— Sparvelilla, kom som förr,
                      kom som förr,
kom ett korn att picka!
Nu är jul
i vart skjul.
Sparvelilla, grå och ful,
sparvelilla, kom som förr,
                kom som förr,
kom ett korn att picka!

Sparven flög till flickans fot,
                          flickans fot,
flög på glada vingar:
— Gärna tar jag kornet mot,
                           kornet mot,
kornet, som du bringar.
Gud skall än
löna den,
som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot,
                      kornet mot,
kornet, som du bringar.



Zacharias Topelius.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Fler juldikter och -visor.
(Inf. 2009-11-22, publ. 2009-12-11, rev. 2014-12-13 .)

Nu är jul
i vart skjul.
Sparvelilla, grå och ful,
sparvelilla, kom som förr,
                kom som förr,
kom ett korn att picka!