KARI APPELGREN


Om den skulpterade och målade inredningen
i svenska Österbottens kyrkor

[Ur Svenska Österbottens historia del V]

KLASSICISMEN

En förordning av den 31 juli 1776 betydde en radikal inskränkning på predikstolsmakarnas frihet att skapa självständigt. I § 3 heter det: Wid kyrkors inredning med Orgelverk, Predikostolar och andra huvudsaklige prydnader bör hädanefter iakttas att inga sådana Kyrkoprydnader förfärdigas, innan Desseinerna [ritningarna] blifwit hos Konungen i underdånighet företedde, för att af öfver-Intendents-Ämbetet öfwerses och sedermera af Kongl. Maj:ts Egen Nådiga approbation til werkställighet befordras.l)

Alla inventarier i kyrkorna skulle alltså härefter tillverkas i enlighet med ritningar, som granskats och godkänts av överintendentsämbetets tjänstemän i Stockholm.2) I Finlands Nationalmuseums arkiv förvaras fotografier av flera sådana ritningar. Vid jämförelse med de förverkligade predikstolarna kan man dock konstatera, att de lokala hantverkarna sällan strikt följde dessa ritningar. Det var överintendenten, arkitekten Carl Hårleman, som införde de emblematiska motiven på predikstolens sidor. Detta motiv var nästan allenarådande under den klassicistiska tiden.3)



Alster från Rijfarnas verkstad
I predikstolen i Munsala kyrka samverkar färgerna och de rika sniderierna i en ståtlig symfoni. Predikstolen är placerad i nordöstra korshörnet. Omkring korgen och baldakinen har målats ett blått draperi med guldbrun frans. Symmetriskt på tre ställen över ljudhimmeln är duken hopknuten i bollika knyten, hopdragna med målade guldsnoddar, som illusoriskt hänger ned från taket i målade krokar. Predikstolen är överdådigt rikt dekorerad med sniderier. Ljudhimmeln kröns av ett enkelt slätt kors på ett klot. Detta står på ett mera tillplattat reliefdekorerat klot. Framför korset står en snidad rosenbukett, som nedtill omslingras av en orm.

Kupoltaket som har en mjukt rundad senbarock kontur är prytt med snidade girlander och bevingade änglahuvuden. Nedanför den dekorerade, profilerade kantlisten hänger en lambrekäng [En vågrät bård av tyg (stundom av trä eller plåt) med i uddar och flikar skuren underkant. Andrén (1987).], vars tungor pryds med kärvar i relief och slutar i en snidad tofs. På tungan i det hörn, som vetter mot altaret, har snidats G III, Gustav III:s monogram. Under himmeln fäst på väggen ses ett omstrålat Jahveöga med ett snidat änglahuvud på var sida.

Korgen är vertikalt indelad av skulpterade konsolpar med änglahuvuden som kapitäl. Bibelstödet bärs likaså upp av änglahuvuden. På det breda fältet under detta stöd ses ett snidat emblem: troféknippet med en bok, en kalk, palm- och lagerblad samt druvklasar. Mot bottnen sväller korgen ut i en tätt småmönstrad vulst. På spegelfältet till vänster ses lagtavlorna, ett kors och en törnekrona med palmblad som bakgrund. Fältet längst till höger pryds av ett par korsade flöjter. Också korgens botten är rikt ornerad. Predikstolskorgen är grönmarmorerad, de snidade dekorationerna är förgyllda, änglahuvudenas karnation [hudfärg] är blek.

Predikstolen i Munsala, skulpterad i Rijfarnas slöjdsal i Socklot. Foto Gunnar Bäckman.

Uppgången till predikstolen är prydd med ett par breda spegelfält med förgyllda småblommor i relief, tre rader över varandra. På de släta pelarna på var sin sida om uppgången står ett par snidade, förgyllda urnor. Predikstolen och altarinramningen blev färdiga år 1792 och virket erhölls från Keppo såg i Jeppo.4)

I Finlands Nationalmuseums bildarkiv finns en konceptritning till predikstolen i Munsala, en tuschlavering från överintendentämbetet i Stockholm som tyvärr inte är signerad. Den förverkligade predikstolen överensstämmer i stort sett med skissen utom att ljudhimmelskupolen på skissen har konkav kontur och refflad yta och kröns av en urna med bolmande rök, av samma slag som på altarinramningen. De många änglahuvudena på predikstolen och i altarinramningen är skulpterade av Eric Cainberg (1771—1816), då denne började som dräng hos Rijf i Socklot.5)

I Munsala församlings räkenskaper har jag inte lyckats finna någon uppgift om att det var Rijf, som utfört arbetena på predikstolen. År 1792 antecknas en utbetalning "till predikstolens och altartavlans förfärdigande" men det framgår inte till vem utbetalningen gjorts. Däremot står det år 1798 att Johan Back fått betalt för sju dagsverken på altartavlan och predikstolen och att Johan Telin samtidigt betalats för altartavlans och predikstolens grundmålning med egna färger enligt ackord. Predikstolen i Vörå liknar predikstolen i Munsala i alla väsentliga detaljer. Om denna vet man att den tillverkades i Rijfarnas slöjdsal i Socklot och levererades därifrån år 1794 och att Matts Kjötar skötte om transporten och uppsättandet av predikstolen i kyrkan. 6)

Predikstol i Vörå, levererad från Rijfarnas slöjdsal i Socklot 1794. Foto Gunnar Bäckman.

Predikstolen i Vörå skiljer sig från den i Munsala endast i följande detaljer. Tydligen beroende på skiljaktig rumshöjd i de båda kyrksalarna har avståndet mellan ljudhimmel och korg blivit betydligt mindre i Vörå än i Munsala, vilket ger i Vörå ett massivare, kompaktare intryck. Korgen är dessutom något högre i Vörå, bild fältet under bibelstödet är t.ex. därför mera kvadratiskt, och på trappbarriären ryms fyra småblommor ovanför varandra i stället för tre i Munsala. Listernas och vulsternas dekorationer varierar något, korgens botten är i Vörå konvext rundad medan den i Munsala är mera konkav. Sädeskärvarna på lambrekängtungorna är av slankare typ i Munsala än i Vörå och kungamonogrammet i den senare predikstolen är Gustav IV Adolfs i stället för Gustav III:s.

Båda dessa predikstolar överensstämmer i anmärkningsvärt hög grad med de ritningar, som godkänts för predikstolen i Vasa stad, i nuvarande Korsholms kyrka, vilken utfördes av Nykarlebysnickaren Holländer, som dock utfört en något enklare variant. Den största skillnaden mellan ritningarna till predikstolen i Vasa och de båda ovan beskrivna är att korgens sidor på ritningen sluttar inåt och att kransens kant har en rikt profilerad, bruten kontur, liksom de något äldre predikstolarna i Nykarleby och Kronoby, i stället för en tjock repstav som i Munsala och Vörå.

Den närmaste förebilden till predikstolarna i Munsala och Vörå finner man i Klara kyrka i Stockholm, som antas ha ritats av Carl Hårleman (1700—1753).7) På väggen bakom denna predikstol har ett ståtligt draperi skulpterats, som tydligen har påverkat utformningen av det målade draperiet bakom predikstolen i Munsala. Arkitekten C. F. Adelcrantz (1716—1796) ritade 1752 en predikstol för Katarina kyrka i Stockholm, som också kunde tänkas tjänat som förebild för Rijfs praktfullaste predikstolar.8)

I Stockholm ritning till predikstolen i Vasa kyrka, som byggdes 1778 av Nykarlebysnickaren Magnus Holländer. Foto Gunnar Bäckman.

Till samma grupp som predikstolarna från Munsala och Vörå kan också ett par enklare stolar i Pedersöre och Purmo räknas. De är till sin utformning så gott som identiska sinsemellan med cylindriska korgar och starkt utspringande vulst mellan sidan och bottnen. Korgens sida är prydd av en snidad lagergirland, som lyfts upp av dekorativa rosetter. Bokstödet bärs upp av ett stort änglahuvud. Ljudtaket är klockformigt och kröns av ett klot, som omslingras av en orm. Ett par änglahuvuden är fästa ovanför den dekorativt snidade kanten, som nedtill slutar i draperitungor, prydda med tofsar.

De båda predikstolarna har allmänt uppfattats som gjorda i Rijfarnas verkstad, även om detta inte framgår ur kyrkornas räkenskaper.

Hos överintendentämbetet i Stockholm förvaras en ritning av en predikstol, tyvärr odaterad och osignerad men enligt rubriken planerad för Purmo kapell. Detta förslag är mycket enkelt, ljudtaket påminner mest om det som blev förverkligat i Purmo, men korgen skulle enligt ritningen vara rektangulär med slät, något framskjutande front.

Dessein till Predikstohl i Purmo Capell i Wasa Lähn. Foto Museiverket.

Predikstolarna i Pedersöre och Purmo kyrkor, gjorda i Rijfarnas verkstad. Foto
Gunnar Bäckman.

Predikstolen i Jakobstads kyrka, beställd 1773 av snickaren Magnus Holländer i Nykarleby. Foto Gunnar Bäckman.

Besläktad med de predikstolar, som är beskrivna närmast i det föregående är predikstolen i Jakobstad. Den är enligt kyrkans räkenskaper beställd 1773 hos snickaren Magnus Holländer från Nykarleby, samma snickare, som skulpterat den nya predikstolen för kyrkan i Vasa-Mustasaari på 1780-talet. Jakobstadsstolen är inte lika rikt ornerad, den präglas av en förnäm enkelhet. Korgen är rund, indelad i fyra spegelfält, som åtskiljs av breda kannelerade [räfflade] pilastrar. Listen mellan korgens vägg och botten är kraftigt framskjutande och pryds av en snidad kedja i platt relief, nedtill kantad av en pärlstav. Under den klockformiga bottnen hänger en rikt profilerad och ornerad knopp. Ljudhimmeln är hög och kupig, dekorerad med tunna förgyllda lister och i kanten prydd av en tät, snidad frans. Taket kröns av ett platt, förgyllt kors på ett klot. Färgsättningen med gulgrå och gröngrå marmorimitation och förgyllda detaljer är gjord år 1979. Nedanför kransen hänger en smal lagergirland, upphängd i tunna öglesnoddar vid små rosetter. Samma snickare har utfört inramningen till Jakobstads altartavla, en enkel, nyklassisk uppbyggnad. En ram av samma typ infattar Gustav Erik Hedmans altarmålning i Esse.
[Sid 725—730.]