Lassila i Kovjoki by av Nykarleby landskommun.
Hemman och släkt 1618—1933.
av
Wold.  Backman

Förord.

Tidigare har jag i ett annat sammanhang meddelat några stamtavlor, rörande bondsläkter i Nykarleby-nejden. Man har frågat mig, vad detta över huvud tjänar till, därmed antydande att endast s. k. kultursläkter vore förtjänta av sådana utredningar. Jag kan dock icke dela denna åsikt, och jag får här i korthet anföra motiven för min avvikande mening.

Jag tror mig nämligen veta, att dylika sammanställningar mottagas av mången på landsbygden med stort intresse. Det finnes visserligen personer, som icke bry sig om sina förfäder, t. o. m. skämmas för dem, om dessa stått på ett lägre trappsteg av den sociala rangskalan. Personer med dessa onaturliga känslor torde dock höra till undantagen. Jag ville om möjligt bidraga att stärka ovannämnda intresse och väcka det, där det ännu slumrar. Det skulle verka ännu mer fördjupande, om detta intresse här och var kunde bli så stort, att man uppgjorde släktkrönikor. I dessa skulle det nu levande släktet göra anteckningar om sina föräldrar, far- och morföräldrar, farbröder, fastrar, morbröder, mostrar, kusiner, sig själva och sina barn samt den övriga släkten så långt som kännedomen sträcker sig. Dessa anteckningar skulle gälla viktigare tilldragelser i deras liv, karaktärs- och lynnesdrag, sjukdomars förekomst, barnens kroppsliga och andliga utveckling m. m. När en dylik släktkrönika blivit kompletterad av några följande släktled, vore den säkerligen till mycken glädje samt också nytta för varje nytt släktled och skulle på samma gång i hög grad bidraga till kännedomen om arvsanlagens betydelse.

Hos varje folk utgör bondestammen kärnan. Bonden i vårt land har sekel efter sekel i det tysta genom rödjande av vår stenbundna mark och utdikning av våra mossar och kärr utfört ett kulturarbete av enastående slag. I flertalet bondsläkter finna vi dessutom en och annan gren, som genom begåvning, flit och energi också på den andliga kulturens område gjort sig gällande.

Vid mina sammanställningar har jag valt släkter, som i minst 200 år — i ett fall i 400, i den nedanstående släkten i 300 år — kvarstannat på fädernegården. Det är detta sega, trofasta fasthållande vid fädernetorvan jag velat hugfästa. Det synes mig som en självklar sak, att medvetandet av att fädernegården gått inom släkten i 10 à 15 släktled borde, också i vår jäktade och oroliga tid, utlösa en sådan ansvarskänsla, att de nuvarande ägarna icke läte garden utan trängande behov gå sig ur händerna, utan att de tvärtom skulle anse det som en ära och helig plikt att i förbättrat skick överlämna den åt sina barn.

I vår tid, då så gott som allt intresse rör sig om det egna jaget, vore det säkerligen nyttigt att då och då på allvar rikta tankarna tillbaka i tiden. Vi fira morsdag, vilket fullkomligt är på sin plats. Men det vore icke ur vägen, om vi dessutom på någon bestämd dag i året skulle ägna vår tanke åt våra förfäder i gemen, skänkande dem vår aktningsfulla och vördsamma hågkomst. Dessa våra känslor inför förfädrens minne — särskilt om vi kunna räkna med en 10 à 15 kända släktled — skulle säkert i sin tur göra våra känslor till den stam, som vi tillhöra, mera intensiva, mera förtätade, vilket säkerligen icke vart utan betydelse. Jag faller här för frestelsen att citera tvenne strofer från Bertel Gripenbergs högstämda dikt Invokation (i Skuggspel).

Slutligen är ändamålet med dessa släktsammanställningar av  m e d i c i n s k  natur. Genom beaktande av livslängd, dödsorsak, förekomst av sinnessjukdomar m. m. kan man, inom vissa gränser, få ett begrepp om släktens kroppsliga konstitution. Genom att följa de medlemmar i släkten, som icke, haft möjlighet att stanna kvar på fädernegården kan man ock få en uppfattning av släktens moraliska och andliga styrka. En analys i ovananförda avseenden sker dock i annat sammanhang.

Kovjoki by är en tämligen stor skogsby belägen cirka 9 km österom Nykarleby stad i nordöstra delen av Nykarleby landskomun, gränsande till Pedersöre socken.

När Nykarleby landskommun år 1607 utbröts från Pedersöre, följde till en början inte Kovjoki med. Denna överfördes först fem år senare eller 1612 till Nykarleby landskommun och detta endast i kyrkligt hänseende, utan den låg förfarande i övrigt inom Pedersöre sockens rågång. Fullständigt skedde anslutningen först år 1875.

Kovjoki by bestod år 1612 av sju gamla hemman, vilka, att döma av jordaböckerna, vid denna tid ännu icke hade några namn. Sådana synas de först ha fått i medlet av1600-talet. Av de sju hemmansnumrorna voro de som ännu finnas där, nämligen Hannula, Lassila, Pet, Rundt, Biggas och Lukus. Det sjunde hemmanet var det en mil längre sydost belägna Finne, vilket senare i medlet av 1800-tatet jämte tre nybildade hemman avskildes till en ny by: Markby.

Lassila bär hemmansnummern 2. Då det vid ovannämnda tid erhöll sitt namn, var det med största sannolikhet efter dåvarande ägaren som hette Lasse Grelsson. Det skattade under 1600-talet till år 1776 för ¾ mantal samt därefter till år 1867 för 1 1/8 mantal. Sistnämnda år skedde en nedskattning rum till 1 1/96 mantal.

Lassila hemman var odelat tills storskiftet 1757, då det delades i trenne lika stora delar, envar skattande för 1/4 mantal. Då bröstarvingarnas antal var fyra, kom till en början två av dessa att samfällt äga en del. Några år senare är dock envar av de fyra arvingarna ägare till en lika stor del (3/16 mantal).

I en delningsbok över Kovjoki bys åkrar, uppgjord år 1776—1777 av kommissionslantmätaren Johan Ahlbeck, finna vi att två av de fyra hemmanen nu skattade för 3/8, de två övriga som förut till 3/16 mantal. Huruvida endast en omvärdering av jorden ägt rum eller om nya marker tillförts känner jag ej.

Sedan dess ha ända till våra dagar täta förändringar av hemmanens inbördes storlek ägt rum. Hemmanen ha delats och åter sammanslagits för att efter någon tid åter delas, delningen har ofta varit olikformig. Vidare ha ofta större eller mindre delar av ett hemman överförts till ett annat. Härigenom blir det svårt att i minsta detalj följa de olika hemmanens öden, vilket knappast i detta sammanhang är nödvändigt.

Om de fyra hemmanen, vilka, såsom ovan framhölls, bildades kort efter 1757, betecknas med I, II, III och IV är i stort sett dessa hemmans öden följande:

I. Dess skattläggning höjdes år 1776 från 3/16 till 3/8 mantal, men 10 år senare finna vi det åter vid 3/16, som det bibehöll till 1838, då det efter dåvarande ägarens död delades mellan hans änka (1/16 mantal) och son (1/8 mantal). Det är denna senare hemmansdel,som nu äges av August Vesterlund och dennes svägerska. De hemmanet frångångna delarna ha gått till hemmanet III.

II. Från 3/16 mantal höjdes också denna hemmansdel år 1776 till 3/8 mantal, vilken storlek det sedan bibehöll till år 1863, då det efter dåvarande ägarens död delades mellan hans änka i andra giftet, som erhöll 11/48 mantal ocn sonen från förra giftet, på vars lott kom 7/48 mantal. Dessa båda delar förenades åter år 1919, då lanthandlaren Lars Envik inköpte vardera hemmanet. Efter hans död inropades detsamma år 1925 på offentlig auktion av den nuvarande ägaren Frans Heselius, som i år (1933) delat detsamma mellan sig och sin son; vardera hemmanet skattar således för 3/16 mantal.

III. Denna hemmansdel bibehöll till 1809 sin ursprungliga storlek. Under tiden 1809—1820 förstorades detsamma i olika repriser, så att det sistnämnda år utgjorde 7/16 mantal och var således mer än dubbelt förstorat. Vid dåvarande ägaren Matts Abrahamssons död år 1823 delades hemmanet mellan hans båda söner. Matts och Johan, så att varderas del till en början utgjorde 7/32 mantal. Den förre köpte dock kort därpå 1/32 mantal av brodern, så att Matts del härefter skattade för 1/4 och Johans del för 3/16 mantal. Matts Mattssons del delades sedan jämnt mellan hans båda söner Johan och Matts Lassander. Den förres del äges nu av sonsonen Karl Albert Lassander och den senares del av hans dotter Emilia Finne; varderas lott skattande för 1/8 mantal. Johan Mattsson d. ä:s hemman inropades på auktion av den förra ägarens kusin, torparsonen Matts Israelsson och innehas nu av dennes sonson Johannes Alfred Ek.

IV. Detta hemman bibehöll sin ursprungliga storlek ända till 1913, då det delades i tvenne lika stora delar mellan Anders Alfred Broberg och Anders Alfred Nordström.

De här ovan uppgivna mantalsdelarna äro sådana de voro 1867. Sagda år skedde såsom redan omnämnts, en reduktion av hela hemmansnummern från 1 1/8 till 1 1/96 mantal, vilket naturligtvis inverkade på de enskilda hemmanens mantalsstorlek; så att t. ex. 1/8 blev 97/864, 3/16 blev 97/576 mantal o. s. v.

I detta nu ägas fyra av de nuvarande åtta Lassilahemmanen av direkta avkomlingar av den gamla släkten (III och hälften av IV) medan I år 1856 kom i främmande händer. Innehavarna av 1/2 av II och 1/2 av IV äro gifta med avkomlingar av samma släkt. Det är således endast två av hemmanen (I och 1/2 av II), som stå alldeles främmande för den gamla släkten.

Släkten

I nedanstående sammaställning finnas flere luckor. Kyrkböckerna för Nykarleby församlingar vidtaga år 1728 (de historiska böckerna 1730, in- och utftyttningsboken 1751). För släktutredningar är man därförinnan hänvisad till mantals- (och andra) längder, jordaböcker (upptagande hemmanens ägare) och domböcker. De sistnämnda har jag ej tagit del av, men har jag igenom mag. Hugo Lagström erhållit flere uppgifter från 1600-talet, hämtade ur domböckerna. Men också i kyrkböckerna äro anteckningarna på 1700-talet mången gång ofullständiga, närmast beträffande bortflyttning.

Ett antal sjömän ha försvunnit i obekanta öden. Talrika äro också de emigranter, som icke återvänt till hemlandet, och om vilka blott ofullständiga uppgifter kunnat erhållas. Många ha flyttat till andra orter i riket; av desssa har jag endast följt en del.

Här nedan har begagnats följande förkortningar:
Nby.= Nykarleby stad
Nbyl.= Nykarleby landskommun
K—i = Kovjoki [som dock här är utskrivet i sin helhet]
S= Soklot by
f. = född
d. = död
Romerska siffran framför namnet utmärker släktled.

[Förkortningen a.n. som förekommer ett par gånger var för mig helt obekant, så jag vände mig till Stig och fick följande svar: "a.n. (lat.) = antenuptialis, antenuptias = född före äktenskapet; som tillhör tiden före äktenskapet. Kolla vigseldatum och barnets födelsedatum, är det inte 9 månader så är det svaret." Alltså "för tidigt född" på ren svenska.]

Tab. l.

I. Grels Andersson är den äldsta i släkten jag påträffat. Om honom är dock icke mycket bekant. Han är första gången antecknad i jordaboken för 1620 som ägare av det hemman, som några årtionden senare erhöll namnet Lassila skattande för 3/4 mantal. Året 1618 är visserligen sonen Lars Grelsson upptagen som ägare, men fadern från 1620 till 1638. Av dessa data torde man kunna draga den slutsats, att Grels Andersson varit född senast kring 1575 och sonen Lars också i slutet av 1500-talet.

II. Barn:
Lars, tab. 2.
Matts, finnes antecknad som nybyggare i 1641 års boskapslängd. En Matts Grelsson är upptagen i jordaboken för 1708 såsom innehavare av ett kronohemman i Kovjoki om 3/4 mantal.

Tab. 2

II. Lars (Lasse) Grelsson Lassila, son till Grels Andersson, tab. l. Troligen född i slutet av 1500-talet (se ovan). Hemmanet synes ha uppkallats efter honom. Står som ägare av hemmanet år 1618, då fadern antagligen uppehöll sig på annan ort samt för åren 1638—1689.

III. Barn:
Karin, gift med hemmågen Matts Eriksson. Stod för hemmanet 1675—1685, död före 1690, då hustrun nämnes änka.

IV. Barn:
Margareta, begrovs 30/11 1738. Hon hade testamenterat sin del i hemmanet åt Erik Jönsson (se nedan), med villkor att han underhöll henne till dödedagar och betalade 50 riksdaler kontant.
Anders.

Jakob, tab. 3.
Anna, gift med Matts Jönsson Tunnbindare, mantalsskrivna i staden 1675—1697 (hustrun till 1696, då hon säkerligen dött).

IV. Barn:
Anders Mattsson Tunnbindare. Mantalsskriven i staden 1695—99. Gift: 1:o med Brita (mantalsskriven i staden 1697) och 2:o med Anna, (mantalsskr. 1698—99). Vart dessa flyttat känner jag ej. Hava icke återfunnits i mantalslängderna för Nby l.
Karin, mantalsskriven i staden 1695—99.
Kerstin, gift med Henrik Mattsson Varg.

Tab. 3.

III. Jakob Larsson Lassila, son till Lars Grelsson, tab. 2. Hade först upptagit ett ödehemman, men återvände till hemgården. Enligt jordaboken ägare av Lassila hemman 1690—1697. Hustrun hette Margareta.

IV. Barn:
Brita, tab. 4.
Anna, gift med hemmågen Matts.
N.N. gift med hemmågen Erik.

Tab. 4.

IV. Brita Jakobsdotter Lassila, dotter till Jakob Larsson, tab. 3. F. 1673, begraven 20/1 1740, 68 år gammal. Gift med hemmågen Jakob Simonsson (Barsfolk). F. 1659, d. på Lassila 1/1 1764 av ålderdom, 104 år gammal. Upptagen enligt jordaböckerna som ägare av Lassila 1698—1711. Efter stora ofreden står hemmanet först i sonen Anders namn. Detsamma hade liksom traktens andra hemman legat för »fäfot», ty det heter i jordaboken för 1725 att Anders började »upptaga» det år 1722. Senare en tid i mågen Erik Jönssons namn. Hemmanet delades redan under Jakob Simonssons tid vid storskiftet 1757 mellan barnen, 2 söner och 2 döttrar med dessas män. Nämndeman 1734—37.

V. Barn (födda på Lassila):
Susanna, f. 1702 Tab. 5.
Anders, f. 1704. Tab. 107.
Matts, f. 1717. Tab. 143.
Brita, f. 1722. Tab. 190.

I det följande behandlas dessa och deras avkomlingar i tur och ordning intill nuvarande tid.