Nuvarande Nykarleby-släkter med anor
från tiden för Stora ofreden.

[1942]

Det Stora nordiska kriget mellan å ena sidan Sverige-Finland å andra sidan Danmark, Ryssland och Polen-Sachsen utbröt visserligen redan år 1700, men det dröjde ett årtionde, förrän Finland blev krigsskådeplats. Österbotten kom i direkt beröring med krigshändelserna först i början av 1714 efter det förkrossande nederlaget vid Napo by i Storkyro mot den till antal och utrustning vida överlägsna ryska hären. Det var då, som Stora ofreden, det sorgligaste skedet i vår historia, tog vid för Österbotten och först slöts freden i Nystad 1721. Det är dock långt ifrån min mening att här vidlyftigare ingå på detta tidsskede. Detsamma tjänar endast som en betydelsefull bakgrund. Under Stora ofreden led staden en stor åderlåtning på sin befolkning. De flesta flydde, men många återvände ej, antingen de efter freden flyttade till andra orter eller hade avlidit under flykten. Nedanstående undersökning avser endast ett försök att utreda, om det ännu finnes avkomlingar till de släkter, som denna tid bodde härstädes.

Som vi väl kan kunna tänka oss, kan antalet av dessa släkter ej vara stort, dock kan man åtminstone hänvisa till nedanstående fyra.

1) Släkten Forssén.

Av denna fortlever i Nykarleby endast en medlem, fröken Agnes Forssén, f. 1856 och under tiden 1894—1909 kosthållerska vid Nykarleby seminarium. Hennes farfars farfars far var handlanden Mårten Forssén (1700—1756), som inflyttat till Nykarleby i början av 1730-talet, således ett 10 tal år efter ofreden. Men hennes nykarlebyanor på kvinnosidan gå dock vida längre tillbaka i tiden. Den ovannämnde Mårten Forsséns hustru hette Anna Juniandra, dotter till handlanden och rådmannen i Nykarleby Johan Juniander och Anna Mattsdotter. Denna var i sin tur dotter till handlanden och rådmannen Matts Andersson, som var sin tids rikaste man i Nykarleby och gått till historien som den, som huvudsakligen erlade brandskatten av 10,000 silverriksdaler åt ryssarna år 1714 för stadens förskonande (själv dog han före freden och änkan slutade sina dagar som utfattig).

[Auktion 1943. Agnes dog 1944.]

Anna Juniandras farföräldrar voro åter rådmannen, postmästaren och riksdagsmannen Johan Carlsson och dennes hustru Malin Witting. Den senare var dotter till stamfadern för den s. k. nykarlebygrenen av släkten Klas Witting, rådman och postförvaltare i Nykarleby (inom parentes kan här nämnas, att vår nuvarande utrikesminister [Rolf Witting] är dennes ättling i nionde led).

Till släkten Turdin, som hitinflyttade från Sverige på 1690-talet, står fröken Forssén också i skyldskap, i det hennes farfars farmor hette Susanna Turdin.

Det är således med många trådar denna släkt är fästad icke blott vid Stora ofredens Nykarleby, utan ock med 1600-talets.

2) Släkten Hedström.

Borgaren Jakob Jakobsson Lund (1680—1724) är den äldsta i släkten, som kunnat uppspåras. Hans hustru hette Anna Olofsdotter. Dessa hade bland andra sonen Olof (1714—1771) som var handlande i staden och med sin andra hustru Katarina Margareta Storck hade bl. a. sonen Jakob (1752—1789), sjöman och borgare och gift med fänriksdottern Erika Johanna Beerman. I dessas äktenskap föddes Susanna Lisa (1786—1858), som första gången var gift med Anders Ahlqvist d. y., tullvaktmästare i Nykarleby, och andra gången med skomakaråldermannen, sedan tulluppsyningsmannen i Jakobstad, den från Umeå år 1818 inflyttade Erik Hedström (1793—1865). Denne har fyra sondöttrar, en sonson och en sonsonsson boende i Nykarleby.

[Den siste av släkten var Einar Hedström.]

3) Släkterna Rönning och Hellstrand.

Under förra hälften av 1600-talet levde i Nykarleby borgaren Mårten Sigfridsson, gift med Valborg Sigfridsdotter. Deras son var borgaren Sigfrid Mårtensson. Denne hade bl. a. sonen Matts Sigfridsson Häggrot, som var stadstjänare i Nykarleby 1695—1703 och därefter tullbesökare. Han var gift med Elisabet Finelia, dotter till rådman Carl Jönsson.

Dessa hade bl. a. dottern Barbro (1699—1766), gift med Carl Schytén (1675—1758), som blev antagen som "utridare" vid tullen 1722 samt erhöll burskap som fiskare 1736. Dessa hade: sonen, styrman Johan S. (1726—1807), sonsonen, styrman Anders S. (1790—1837)

Den sistnämnda hade med sin hustru Maja Lisa Paulin bl. a. döttrarna Greta Kajsa (1818—1893) och Sofia (1821—1878). Den förra av dessa var gift med skräddaren, sedan fiskaren Matts Frost, som senare antog namnet Hellstrand (1813—1868). Av dennes efterkommande leva här sjömannen Adolf Hellstrand och hans gifta syster Lisi Engstrand med sin dotter Dolly.

Sofia Schytén var åter gift med styrmannen Johan Jakob Rönning (1820—1870). Av dennes efterkommande leva här sondottern, fröken Aina Johanna Rönning (f. 1885), ägare av en pappershandel samt hennes 90-åriga mor, Johanna Matilda Rönning, f. Sarlin.

4) Släkten Sund.

Släkten uppträder i staden omedelbart efter freden genom borgaren Johan Carlsson Sund (1678—1783) och hans hustru Anna (1704—1783). Det ser ut, som om hustrun varit nykarlebybarn och mannen utsockne (Kronoby).

Från dessa går släktkedjan till i dag som följer:

II. Nils Sund (1735—1797). Skomakare.

III. Matts Sund (1761—1864). Sjöman.

IV. Matts Sund (11797—1864). Styrman, sedan handlande.

V. Julius Sund (1846—1910). Fiskare, handlande, sjöman, matros i Förenta staternas flotta.

VI. Matts Julius Ossian Sund (1876—). Tulluppsyningsman. Hamnmästare.

VII. Barnen.

[När Oskar Sund år 1990 gick ur tiden försvann den siste i staden som bar släktnamnet. Släkten lever dock vidare i staden med bl.a. Barbro Nabba och Inga-Lill Skeppar som representanter.]

———

Det är således dock över ett dussin personer, som kunna räkna sina anor från tiden för Stora ofreden eller tidigare.