Efter branden gjorde sig en revidering av de gamla bestämmelserna rörande ordningen i staden nödvändig. Den nya polisordningen fastställdes av guvernören den 30 april 1873. 1) Den skiljer sig ej så mycket från den gamla, men ger på vissa punkter uttryck för den utveckling staden genomgått sedan 1838.

Polismyndigheten handhades fortfarande av borgmästare och magistrat med biträde av stadsfiskal- och två polisbetjänte. Dessutom biträdde stadens fyra brandvakter vid upprätthållandet av den allmänna ordningen och säkerheten nattetid.

Det gamla förbudet mot kringdrivande kreatur kvarstod. Vårdslöst och häftigt körande och ridande på torg, gator, broar och vägar var förbjudet. Vintertid fick åkande och körande ej ske inom staden utan bjällror eller klocka.

Bland nytillkomna bestämmelser märkes den, att granris, som vid begravning utströtts på gator eller torg, måste vara bortsopat före middagen nästa dag av den, som låtit utströ detsamma. Större transporter av trävaror och tjärforor fick ej utan giltigt skäl stanna på gata. De skulle utan uppehåll fortgå från stadens salutorg till upplagsstället.

Brandgator skulle hållas farbara och upplag fick ej göras där.

Planteringarna i stadens esplanader, på allmänna promenader och begravningsplatser samt enskilda personers trädgårdar inom stadens ägoområde var fridlysta vid vite från 3 till 50 mk.

Enskildes ägor och stadens arrendejord och utmark fick ej bebyggas med eldvarma rum utan tillstånd. Överträdelse medförde byggnadens rasering på ägarens bekostnad.

Stadsgårdar och tomter samt deras köp och försäljning antecknades i stadens tomtbok. Köp av enskild persons äga anmäldes till stadskassören för anteckning i stadens jordebok. På stadens allmänna mulbete fick endast kreatur, som tillhörde invånarna, utsläppas.

Annat fiske än med krok sommartid var förbjudet på stadens enskilda fiskevatten, om det var utarrenderat till enskild person.

Tvättning av färggods och kläder samt rengöring av hudar och kreaturshår, var liksom utställning av träkärl för att tätna vid stadens allmänna brunnar förbjudet. Flottbroar för behandling av garverigods och färgade varor fick ej anläggas på andra platser än dem magistraten anvisat.

Vakar för fiske fick ej upphuggas närmare befaren isväg än 10 alnar och skulle utmärkas med varningstecken. Vägledningsmärken längs allmän vinterväg, såsom på isarna nedsatta unga granar, fick ej rubbas så länge isföret varade.

Simning och badning i älven inom stadens stakett var ej tillåten, därest icke av- och påklädning skedde i badhus. Upplag av båtar och farkoster fick ej ske annat än på av magistraten anvisade områden.

Gästgivare, värdshusidkare m.fl. som fått rätt att mot betalning härbärgera resande, fick ej för detta ändamål upplåta kalla och osnygga rum. Öl fick ej utskänkas av andra än dem, som fått magistratens tillstånd.

Ölutskänknings- och andra näringsställen för allmogen och arbetarklassen skulle stängas och alla gäster var avlägsnade senast kl. 10 på kvällen. Offentliga teater-, musik- o.a. föreställningar och ”lustbarheter” inom- och utomhus, till vilka avgift uppburits, fick ej anordnas utan tillstånd. Dansnöje eller annan lustbarhet för arbetarklassen, fick ej anordnas utan lov av borgmästaren. Starka drycker fick vid dessa tillfällen ej försäljas. Otillkallat positivspel o.a. musicerande på gator och gårdar var h.o.h. förbjudet.

Lantmannaprodukter skulle utbjudas på stadens torg. Mjölk, grädde, färskt smör, fisk, ägg o.a. dylika färska varor samt alster av hemslöjd fick utbjudas och försäljas var som helst.

Stadens fabrikanter, hantverkare och näringsidkare hade rätt att mot årlig avgift till stadskassan sälja sina produkter på salutorget eller annan av magistraten anvisad allmän plats. Sprithaltiga och jästa drycker var dock undantagna. Utländskt gods, som ej undergått förädling i landet, fick ej säljas på torg eller allmän plats. Utom tullarna och längs stadens allmänna vägar fick lantmannavaror och exportartiklar ej uppköpas.

Månglerirörelse enligt Kejs. förordningen av den 24 febr. 1868 fick ej utan magistratens tillstånd utövas.

Samtliga latriner i staden borde vara tömda den 1 juni varje år. Forsling av gödsel och annan orenlighet måste under juli och aug. månader ske mellan kl. 21 och kl. 7. Fordonet måste vara väl täckt.

Allt slags förorenande av stadens kyrka och dess omgivning samt av parker och promenader var förbjudet.

Verkstäder och arbetsrum, i vilka sådana arbeten utfördes, som medförde osund luft, skulle vara försedda med dragrör och ventiler. Personer med smittosam sjukdom, som anträffades kringvandrande i staden, skulle av polisen försättas ur tillfälle att sprida smittan.

Utlänning måste av sin hyresvärd anmälas till borgmästaren inom 24 timmar. Icke i staden skattskrivna personer måste anmälas inom 2 dygn.

Förbudet mot maskering kvarstod, liksom förbudet mot supande av starka varor ur butelj utomhus, där restauration ej hölls.

För osedlighet eller vanart kända personer, sjömän, gesäller, lärlingar, arbets- och försvarskarlar m.fl. deras vederlikar, ävensom enskilda tjänstehjon, som ej fått tillstånd av sitt husbondsfolk, fick enligt rådhusstämmans förslag den 8 sept. 1875 ej vistas ute mellan kl. 23 och 4 under maj t.o.m. augusti samt den övriga årstiden mellan kl. 22 och 5. Guvernören fastställde den 7 dec. s.å. detta förslag, men ändrade tiden att utan lov uppehålla sig utomhus under maj—aug. till mellan kl. 24 och 4.

Arga hundar utan munkorg och löpska tikar fick ej driva omkring i staden. Osedligt uppträdande, efterhärmande av polis- eller brandsignaler och stensprängning nattetid var liksom förut förbjudna, liksom tagande av fyllnadsmaterial från annan plats än den magistraten anvisat, löstagande och begagnande av båt utan ägarens tillstånd samt ”ofredande” av gärdesgårdar.

Genom denna polisordning upphävdes alla äldre stadganden i ämnet. Den är dagtecknad den 4 dec. 1872 och underskriven av den dåvarande magistraten, borgmästare Th. Wilander och rådmännen Johan Ad. Lybeck, M. Sandström och Albert Dyhr.