Enligt beslut av den 30 mars 1848 inroterades 27 barn i staden för erhållande av föda och vård, till en början på ett års tid. Barnens fördelning i rotarne skedde efter lottdragning. Sju barn placerades på fattigkassans bekostnad i barnskola hos Fredrica Fontell. Allt detta för att förhindra det oavbrutet tilltagande tiggeriet och sedefördärvet bland barnen. Detta goda ändamål hade ej vunnits genom de förut vanliga kontanta bidragen. Åtta barn slutligen fick sin årsavgift vid stadens elementarskola betald genom fattigkassan. Dessa var sjömansgossarna Anders Edvard Romar och Gustaf Levelius, skomakarsonen Carl August Holstius och pigan Sofia Hellmans son Anders Gustaf med 1 rbl 50 kop. per gosse, samt tulljaktsbåtsmannen Carl Beckmans son Edvard, fattiga gossen Anders Johan Svanbeck, skomakarsonen Alfred Salin och sjömanssonen Carl Rundell med 75 kop. s:r för envar. Det var läraren vid lägre elementarskolan, C. A. Cajan, som till kom mitten den 3 febr. 1848 hemställt, om ej denna genom att betala årsavgiften ville ombesörja, att medellösa barn bleve i tillfälle att bevista åtminstone den lägre kursen i skolan.

Mot kommitténs beslut om rotering av de fattiga barnen besvärade sig en del av stadens borgerskap hos guvernören med handlanden Hans Holmström som ledare. I sitt yttrande i anledning av guvernörens resolution i saken, framhöll kommittén den 26 juni 1848, att ärendet handlagts riktigt. Om den åsikt besvärandena uttalat härom vore riktig, skulle kommittén upphöra eller åtminstone vara en överflödig länk mellan församlingen och pastorn, som följaktligen vid kyrkostämman skulle komma att handha alla de ärenden, som behandlats av fattigkommittén på grund av överhetliga beslut. Vidare hade kommittén inroterat endast sådana matlag, som kunde ingå däri, och ej några fattiga hushåll. Endast på detta sätt hade kommittén trott sig kunna nå det åsyftade ändamålet, nämligen att ”helst till någon del bibringa de fattiga barnen en Christeligare och Ömmare omvårdnad än som de vinna och hafva såsom bettlande från gård till gård”. Lottkastning om till vilken rote vart barn borde höra, ansåg kommittén fortfarande vara den minst partiska. Att kronolänsman Nordqvist och landsfiskal Herpman icke skulle blivit skyldiga att deltaga i fattigförsörjningen, som besvärandena påstått, bevisade roteringslängden vara en uppenbar osanning. Guvernören upphävde emellertid kommitténs beslut genom utslag av den 17 aug. 1848. Fattigförsörjningen i Nykarleby stad skulle, såsom härintill varit vanligt, och Kejs. kungörelsen av den 9 sept. 1817 stadgade, handhas sålunda, att de fattiga barn, som komme att åtnjuta understöd samt saknar anhöriga, som dem vårdar, skall hos andra inackorderas och kostnaden härför efter fördelning påföras stadens invånare. Kommittén beslöt som följd härav att ut auktionera barnen.