Härtill kommer ytterligare karavellen Magdalena, som förolyckades på sin tredje resa hösten 1860. Fartyget ägdes som vi sett av handl. C. E. Ekholm (f. i Kaskö 27.7. 1819, flyttade till Oravais 1863) och hade uppkallats efter hans hustru Maria Magdalena Wennerholm (f. i Nkby 21.7. 1820). Karavellen var däckad och byggd 1855 i Vexala skärgård av furu och gran på kravell. Den mätte som vi sett 27 svåra läster, var 58,5 fot lång och 16 fot bred. Den förde bovenbramsegel i toppen, seglade en gång ända upp till Nålörn och kom lyckligt både fram och tillbaka.

Dagen efter Allhelgona 1860 seglade Magdalena ut på sin sista färd. Befälhavare var skepparen Anders Wahlström, i styrmans ställe tjänstgjorde lotssonen Edvard Jakobsson, som matros en Asplund och som jungman Isak Mickelsson från Soklot. Målet för färden var Stockholm.

Vid utresan rådde svår sydvästlig motvind, som ökade till storm. Både fartyg och besättning förgicks spårlöst. Fartyget förde full last av råg, så att skarndäck låg jämnt med vattenytan, och hade endast en låg brädgång över däcket. Man förmodade, att den våtblivna säden, som fyllde lastrummet, söndersprängt detta genom utsvällning. Härigenom uppstod svåra läckor, som ej kunde tätas, och fartyget sjönk. Möjligen hade säd även inträngt i pumparna och gjort dessa obrukbara. 18)