Maria var tydligen en snabbseglare och kunde redan den 4 aug. expedieras från Nykarleby till Hull med 560 tr tjära och 60 st handspakämnen av björk för firman Good, Flodman & Co. Frakten var 3 sh. sterling per tunna tjära och för spakämnena efter överenskommelse. Lasten skulle säljas för Collanders räkning. Från Hull fick Maria i sept. frakt till Petersburg, varför hon ej hemkom till Gamlakarleby förrän sent på hösten.

Från Aug. Grönberg i Vasa erhöll Collander i aug. 1851 ett anbud om upplåtande av skonerten Fänrik Stål för befraktning till Lybeck. Collander accepterade och den 21 aug. var nämnda skonert, kapten Robert Widgren, avlastad med 200 tr beck och 70 tr fin tjära för firman W.L. Behncke. Frakten var l mk 4 sch Hbco per tunna in fullo. Lasten skulle säljas för Collanders räkning till förmånligaste pris, helst inom mars 1852. Ännu i sept. hade ingenting avhörts om försäljningen, men den 9 sept. sände Collander i alla fall en ny last om 70 tr beck och 30 tr fin tjära, denna gång med nykarlebyskonerten Wänskapen, kapten Matts Brunberg, för försäljning.

I ett sådant fall som detta debiterade nykarlebyköpmännen ofta mottagarna i förskott, utan att inhämta deras mening. Collander utgav sålunda den 8 sept. en solaväxel på 400 mk Hbco för att betjäna apotekare Nils Malmberg, Nykarleby, till dennes order i Lybeck med belastning av W.L. Behncke som ombads infria den till Collanders belastande. Sådana transaktioner var vanliga och sköttes i regel utan förlust för någondera parten, men kunde vid konkurser bli svåra att indriva, som fallet var med Bencke i Pillau och med flera av nykarlebyköpmännen. Collander å sin sida hade talrika motsvarande uppdrag från sina utländska affärsförbindelser.

Ofta uppstod missnöje med växelkurserna. I juli 1852 klagade Collander sålunda över att finska handelsombudsmannen i Odessa, Jöns Olof Berg i en avräkning för 4/16 jan 1852 för 40 ryska ½ imperialer beräknat nämnda mynt till endast 53 rbl 14 kop s:r. Ifrågavarande guldmynt var emellertid enligt fastställd kurs värt 515 kop s:r per styck, varför växelsumman borde ha varit 206 rbl s:r. Kapten C.P. Löfberg som mottagit summan, hade därför förlorat 152 rbl 86 kop s:r. Trots flera brev till Berg hade denne ej låtit höra av sig. Löfberg vände sig nu till Collander och befullmäktigade honom att söka utfå beloppet. Collander hade emellertid ingen bekant i Odessa, varför han tillskrev firman Westberg & Co i Riga med begäran om bistånd genom bekanta i Odessa eller myndigheterna där eller i Petersburg. Innan Westberg hann vidtaga någon åtgärd, reglerade Berg själv beloppet genom en remissa till Löfberg.

Försäljningen i Lybeck av Fänrik Ståls och Wänskapens laster gick snabbt och inbringade Collander 3 768 mk Lübsk Courant för den förstnämnda lasten och 1 324 mk 4 sch för den senare. Collander var nöjd och hoppades kunna förnya affären.

Lasten till Good, Flodman & Comp i Hull såldes redan i augusti. Nettot för Collander uppgick till 327:5:6 pund. Firman efterfrågade nu trävaror, men Collander meddelade att han på ett par års tid ej kunnat befatta sig med sådana, lämpliga för England. I närheten av Nykarleby fanns visserligen en god såg som tidtals producerat stora mängder virke (Keppo), men under ett par års tid hade den lidit brist på stock och ej kunnat tillverka mer än vad som såldes på orten.

Den 3 juli 1852 avgick skonerten Maria, kapten Johan Axelqvist med 424 1/1- och 32 ½-tr tjära till Good, Flodman & Co. Frakten var 3 sh. 3 pence sterling in fullo per tunna. Lasten skulle som vanligt säljas av firman för Collanders räkning. Försäljningen var avslutad i sept. och vinsten 166 pund 10 sh. Collander tyckte priset varit ovanligt lågt. Förlusten blev ca 70 kop s:r per tunna, »dock ho kan helpat!»

Den 10 sept. avsände han i alla fall en ny last om 256 1/1- och 28 ½-tr tjära med kapten Dahlstedt och Hoppet, i hopp om förmånligare försäljning. Denna skedde redan i okt. och med vinst för Collander. Priset var 13 sh. 10 ½ P tunnan.

C.W. Sundström och Matts Sandström som tidigare sålt sina produkter genom firman, hade denna gång »avvikit» och vänt sig till andra mäklare. På förfrågan härom svarade Sandström att han av kapten Axelqvist hört att tjäran vid hans ankomst till Hull stått i 13 sh. och att den före hans avresa gällt för 14 sh. tunnan. Han hade därav »gjort sig den enfaldiga föreställning», att firman Good etc. ämnat skaffa honom, Sandström, samma pris, om firman varit angelägen om sina kommittenters intresse, hellre än att i oträngt mål brådska med försäljningen till det ovanligt låga priset 12 sh. Sandström hade därför med sin andra leverans vänt sig till firman Mercher & Co som han redan tidigare haft affärer med. Collander måste tillstå att det för honom var som »ett slag på munnen», ty det gjorde honom svarslös vid tillfället.