Den 27 aug. låg Hoppet i Nykarleby under lastning med tjära och beck för Östersjön. Firman K.A. Christianis Nachfolger, Kiel, råkade då han sin representant, vår gamle bekant Carl Fr. Degener från Helsingfors på besök i Nykarleby. Denne lyckades övertala Collander att destinera fartyget till Kiel för försäljning av lasten genom nämnda firma. Partiet omfattade 455 tr tjära och 35 tr beck. Lasten gick oassurerad.

Efter en lång och svår resa anlände Hoppet den 14 okt. till Kiel. Affären blev en besvikelse för Collander. Ännu i jan. var lasten osåld, varför Collander vände sig till Degener med begäran om råd. Denne avrådde honom att åstadkomma »onödigt buller». Collander uppdrog då åt Degener att »beveka» Christianis att påskynda försäljningen av lasten för 8—9 ev. 7 Hbco mk. Firman hade även gjort anmärkningar på kvaliteten, tjäran var grov och tjock och fordrade 3 % eller 15 tr:s fyllning. Detta ansåg Collander orimligt, och hänvisade till att l % fyllning var det normala. Han uppdrog åt Degener att utse en sakkunnig i Kiel för granskning av firmans uppgifter och överlämnade fullmakt.

Degener överlät saken till Behncke & Co i Lybeck, som lugnade Collander och försäkrade, att tjärpartiet låg i goda händer. I slutet av april var tjäran såld, medan becket realiserades först i slutet av maj 1853. Försäljningssumman uppgick till 3 522 mk 4 sch. Hbco, vilket betydde förlust för Collander.12

12) Brev till Degener 1.11.1852, 28.1; 11.2; 25.4; 13.5 1853, till Behncke 11.2; 24.3; 29.4 1853, till Christiani 27.5 1853.

Med Behncke i Lybeck fortsatte affärerna gynnsamt under slutet av 1852 och 1853. Dahlstedt hade anlänt med Hoppet den 23 juni, men Behncke dröjde med försäljningen i väntan på högre priser. Collander blev som vanligt orolig och uppmanade honom göra sitt bästa och »därmed förena lust till en snar realisation». Samtidigt bad han Behncke inbetala en växel för handlanden Joh. Axelqvist i Gamlakarleby à 3 000 L Ct [Lübsk Courant] mk i Lybeck i avräkning på lasten. Summan hade Axelqvist deponerat hos Collander i Nykarleby. Den sistnämnde hade sålunda som vanligt tagit ut förskott på lasten, innan den var såld. Något senare gav han handlanden P.A. Lybeck tillstånd att under ett besök i Lybeck använda ytterligare 2 000 Lübsk Courant mk av den vinst han räknade med.

I slutet av sept. var lasten emellertid såld för 5 844 L Ct netto. Saldot hade överlämnats till P.A. Lybeck.

I mars 1853 erbjöd Collander en last av beck och tjära till Lybeck. Han hade 700 tr beck på lager sedan hösten och dessutom 150 tr tjära. Den 28 juni avlastades även skonerten Spion, kapten Ch. Nybom, Reval, med 345 tr beck och 40 st. furubjälkar till Behncke, att försäljas för Collanders räkning. Bjälkarna utgjorde däckslast. Den 16 juli avlastades ytterligare skonerten Maria, kapten A. Dahlstedt, med 430 tr tjära och 300 tr beck, likaså för Collander räkning.

Med J. Axelqvist i Gamlakarleby träffade Collander i mars 1853 avtal om frakt från Petersburg första vårdag av 780 mattor mjöl till Nykarleby med skonerten Maria. Frakten skulle bli 71 ½ kop. s:r per matta. Befraktningen skulle sedan gälla hela seglationstiden inom Östersjön.

Frakten ändrades senare till 400 kuli mjöl. Axelqvist menade att fraktpriset borde vara högre, emedan fraktfartyg för trävirke var eftersökta och frakterna därför något i stigande. Collander däremot ansåg att östersjöfartyg borde »stå vid sin gamla ståndpunkt,» så länge tjärpriset på utrikesorter ej steg. I Kiel hade Collander en last tjära upplagd och i Pillau hade han likaledes en last osåld sedan sommaren 1851. Han hade därför och av andra skäl på senare tid »fikat efter att komma ifrån hela handelsväsendet och komma i ro och fred på landet», men detta hade ej lyckats. Han måste därför fortsätta med sitt gamla yrke. Skulle konjunkturen under sommarens lopp medge en förbättring av fraktvillkoren, var han ej däremot.

Den 18 aug. meddelade Behncke, att tjäran på Maria blivit såld för netto 2 418 L Ct. Becket var däremot osålt. Anmärkningar hade framförts mot dess kvalitet. Collander beklagade att becket från Nykarleby nu åter kommit i misskredit. Han försvarade sig med samma argument som inför Schmidt & Son:s motsvarande anmärkningar i Pillau: han hade ej fått mera beck från beckbruket av samma kvalitet och kvantitet tjära än tidigare, vilket borde varit fallet, om becket varit mindre kokat. Felet måste därför ligga i Behnckes beck- och tjärhov.

Beckbrukskarlarna i Nykarleby hade emellertid nu fått del av anmärkningarna och förständigats [beordrats] att framdeles rätta det bristfälliga.

Uppenbart är att nykarlebybecket vid denna tid var av dålig kvalitet. I okt. lyckades Behncke emellertid inför det annalkande krigshotet sälja lagret av beck, d.v.s. 265 1/1och 70 ½ för 4 514 Lüb. Courant.

Med Benj Schmidt i Pillau fortsatte affärerna våren 1853. Collander hänvisade i mars till att han hållit 400 tr beck i lager och bjöd nu ut detta till Schmidt jämte ett parti tjära. Han föreslog 12 Hbco för becket och 7—8 för tjäran, avlastade och inkl. frakt. Han sade sig stå i fraktunderhandling om ett gott fartyg, en skonert (Maria), »grundgående och snellseglande» som övervintrat i Kronstadt och nu förväntades till Nykarleby med mjöl från Petersburg. Hon lastade 850 tr beck eller tjära. Kvaliteten på tjäran hade, som vi sett, ofta klandrats. Collander vågade ej heller denna vår garantera att hela partiet tjära skulle vara tunn. Det var emellertid omöjligt att omskapa varan, men samma kvalitet som tidigare presterats, trodde han sig kunna avlasta även nu.

Kapten Dahlstedt hade övervintrat med Hoppet i Björneborg. Därifrån skulle han ta en last bräder till Köpenhamn. Sedan hade han tänkt fortsätta seglationen från Nykarleby för Collanders räkning. Någon sjöfart därifrån var inte möjlig före mitten av juni. Enligt sin plan skulle Dahlstedt vara i Nykarleby vid midsommartiden. Skonerten Maria kunde även inväntas från Petersburg. Vintern hade varit ovanligt lång och med »sommar-görningen» såg det långsamt ut, skriver Collander. Den 27 maj kunde han emellertid meddela att han lyckats överkomma ett litet fartyg, karavellen Dufvan om 15 lästers dräkt, under ägaren, kapten Anders Söderlunds befäl. En resa med 250 tr beck i ½-tunnor skulle nu göras till Schmidts disposition. Priset föreslogs till 12 Hbco per tunna inkl frakt. Hamnen var nu isfri, men havet kunde man ännu ej komma igenom på någon vecka. Den 13 juni avlastades även Dufvan med 195 1/1- och 120 ½-tunnor beck till Schmidt i Pillau à 3 060 mk Hbco. Frakten var 69 kop. s:r per tunna. Fartyget avseglade den 15 juni från Nykarleby. En månad senare, den 21 juli, avlastades Hoppet med 400 tr tjära och 90 tr beck till Schmidt. Priset var 4 080 mk Hbco och frakten likaså 69 kop. s:r per tunna in fullo.

Båda fartygen anlände lyckligt till Pillau. Mot lasten och varornas kvalitet framfördes denna gång mer klagomål än vanligt. Dufvan hade 3/4 tunna beck mindre i lasten än vederbort och Hoppet behövde 6 tunnors fyllning på tjäran. Schmidt klagade vidare över beckets kvalitet. Det hade befunnits vara mycket mjukt och illa kokt. Collander skyllde på den varma årstiden som vid ankomsten till Pillau skulle vållat att becket såg dåligt ut. Av det kvantum tjära han använt för detta »bak», hade han ej erhållig mera beck än förut proportionsvis varit vanligt. Härav följde att partiet ej blivit mindre kokt än de andra. Han ville därför ej medge någon prisnedsättning, men skulle för framtiden iaktta en strängare kontroll av beckets beskaffenhet.

Sedan mitten av aug. hade tjärpriserna betydligt stigit i England, beroende på det annalkande kriget. Collander rådde därför Schmidt att hålla sina varor på lager så länge som möjligt, ty om det nu blev fråga om att leverera en last tjära och beck, skulle priserna vara betydligt högre.

I nov. 1853 lyckades Schmidt äntligen sälja skonerten Hoppets last om 90 tr beck och 400 tr tjära, som legat magasinerade i Pillau sedan okt. 1851. Saldot för Collander var efter alla avbränningar Hbco 996 mk 2 sch. Collander kunde nu även i anledning av klagomålen mot beckets kvalitet meddela att man vid noggrann undersökning av beckkokningen varseblivit att eldningen ej varit så stark som vederbort. Senare verkställd kokning hade gett ett bättre resultat, men också medtagit 2 tunnor beck av varje panna om 36 tunnor.