Sensommaren 1854 gjorde Collander ett besök i Umeå för att taga upp affärsförbindelser med därvarande handelsmän. Överfarten skedde med slupen Nahebe, kapten Johan Östman. Fartyget var lastat med tjära som genast övertogs av firman Olof Forssell & Söner.

Besöket gav upphov till fortsatta affärsförbindelser. Nykarlebybornas export var nu helt inriktad på de västerbottniska städerna. I slutet av sept. avsändes Nahebe på nytt med en last om 210 1/1 och 36 ½-tr tjära till firman Forssell. Som returlast ville Collander främst ha salt, kaffe, socker och järnvaror av olika slag.

Forssell hade lovat leverera varorna till billigare pris än Robertsfors Bruk. Collander tog varorna på kredit, men hoppades ännu under hösten kunna betala skulden med en tredje last tjära.

Rykten rörande Sveriges inträde i kriget var i gång redan nu. »Skulle så hända», skriver Collander, »att T. (Forssell) med tillförlitlig säkerhet befarar krig emot oss snarligen, d. v. s. Sverige emot Finland, och det således, om ej af andre orsaker, skulle misshaga T. att lemna mig någon Kredit, så behagade T. godhetsfullt i lsta rummet aflasta saltet, sirapen, kaffet och Sockret, och främst de två förstnämnda artiklarna, så långt Collanders tillgodohavande sträckte sig.

Forssell hade beställt en del varor från Nykarleby, bl.a. hampa. Därpå rådde emellertid total brist och detsamma gällde talg och ljus. En tunna skirad talg, vägande 14 lisp. 11 skålp. [1 lispund= 8,5 kg, 1 skålpund= 0,425 kg] och 8 lisp. talgljus hade Collander dock fått tag på till en sammanlagd kostnad om 71 rbl 5 kop s:r d.v.s 207 rdr 11 sk. rgs. För »vår högtänkade Finne och Högborne Herr Landshöfding», författaren av det berömda arbetet om kriget mellan Sverige och Ryssland 1808—1809, Gustaf Adolf Montgomery, hade Collander även lyckats få tag på en andra tunna skirad talg, uppköpt av Montgomerys släkting, revisor Lundström i Nykarleby. Partiet vägde 14 lisp., och räkningen gick på 122 rdr 24 sk. rgs.

Collander meddelade även Forssell att mätningen av salt avvek mellan Sverige och Finland, så att den av Nahebe senast levererade saltmängden endast motsvarade 216 2/3 finska tunnor och således lämnade ett undermål av 14 %.

I okt. avseglade kapten Johan Östman med Nahebe från Gamlakarleby med last till Umeå för att sedan återvända till Nykarleby. Han medförde Collanders ovannämnda brev till Forssell. I mitten av okt. var han hemma igen med last, brev och räkning. Forssell hade fört upp en tunna tjära som skulle ha saknats i Nahebes last, men detta godkände den noggranne Collander ej, utan drog av beloppet från sin skuld som således uppgick till 16 rdr 19 sk rgs.

Den 18 okt. var Östman åter segelklar med en last tjära till Forssell. Lasten omfattade 204 1/1 och 36 ½-tr tjära. Enligt Collanders instruktion skulle Östman med första goda vind avsegla till Umeå och försälja lasten där till högsta möjliga pris kontant. Olof Forssell & Söner hade företräde som köpare, om de erbjöd lika goda priser som någon annan.

Som returlast skulle Östman taga järn och 200—250 tr salt samt något tvål.

Den 2 nov. återvände Östman med sitt fartyg till Nykarleby yttre redd, medförande de nämnda varorna. Collanders skuld uppgick nu till 758 rdr 22 sk., 11 rst. rgs. De flesta järnvarorna belöpte sig till högre pris än Robertsfors bruks artiklar, men Collander hoppades, att dessa olikheter skulle utjämnas vid »den framtida granskningen, enligt det muntliga löfte han fått av »farbror Forssell». »Från min sida har jag ju bevist Honom allan trohet sedan vår första bekantskap och icke velat afsveda honom en enda skilling, hvarken directe eller indirecte», skriver Collander till firman. Men, »så hederlig Gubbe Han annars är, såsom jag sade Honom, så har Han dock det fattiga felet, att Han gerna samlar i pungen, och vedjar då ej alltid så noga tolfskillingarnes trångmål och protester i samvetet.» Kapten Östman hade blivit lurad på ett parti talgljus av Forssell, men detta ville Collander ej blanda sig i, »ty har Östman i den saken icke sett upp med ögonen, så må han se upp med pungen.» Detta ville Collander meddela Forssell & Söner i alla vänskap, icke till förargelse.

Den 13 nov. hade Nahebe lossats och järnet blivit uppvägt. En jämförelse med Robertsfors' pris visade att varorna hade blivit c:a 217 rdr rgs billigare, om han tagit dem därifrån. Då »farbror» Forssell emellertid sagt att han ej skulle påföra högre pris än Robertsfors, utan snarare litet billigare, drog Collander av överdebiteringen från sin skuld till firman, varför han betalade endast 541 rdr rgs med en sola anvisning av C.W. Sundström till Collanders ordres last O.R. Taube i Ratan. Collander försäkrade att det skulle bli honom kärt att få inhändiga Forssells fägnande underrättelse om mottagandet härav och tillkännagivande av emottagen god betalning.

Bröderna Forssell ville emellertid ej godkänna likvidationen och »farbror» Forssell förenade sig med dem »under oskuldens purpurmantel», i stället för att bekräfta överenskommelsen med Collander. Denne vidhöll dock sin uppfattning och ville ej heller tro att stångjärnet stigit så mycket, som Forssellarna påstod. De hade även gått i förlust med de av Collander levererade tjär- och beckprodukterna, men så ville det ofta gå, menar han, då man »kommer gripare i händer». Forssell hade föreslagit att de skulle dela vinst och förlust på beckaffären, men Collander hade dragit sig ur spelet för att därigenom ej få någon anledning till efterräkningar.

Collander hade följt en priskurant från Robertsfors för sept. 1854, och priserna hade stigit sedan dess. Affären föranledde fortsatt skriftväxling och var ouppklarad, då Collander dog i april 1855. Hans brevväxling med dr C.W. Fontell i Jakobstad 11 jan. till 24 febr. 1855 visar sjukdomens gång. Ännu i det sista försökte han fortsätta affärerna. Då handlanden Gustaf Hedström under vintern 1855 skulle företa en resa till Kuopio, fick han i uppdrag av Collander att försälja en del varor för dennes räkning, bl.a. från Umeå importerade partier om 11 säckar kaffe, 800 lisp. socker och l fastage [fat, stor tunna] sirap.

Varorna skulle betalas kontant och levereras till formännen i Nykarleby. Om försäljningen lyckades, skulle 4—5 hästar och formän upphyras av Hedström i Kuopio för avhämtning av varorna. Därvid borde beaktas att hästarna skulle gå med lass fram och tillbaka. Collander önskade få ca 200 lisp. ren och god rysk hampa och 50 lisp. tjärat gott St Petersburgs tågvirke från Kuopio. Om formännen skulle göra sig räkning på att för egen del förse sig med något salt från Nykarleby, torde 5—6 hästar vara av nöden för varornas transport, alltefter Hedströms prövning. De kontanter som blev över vid betalningen i Kuopio, skulle Hedström få disponera för uppköp av egna varor. Skulle affärerna ej bli lönande därstädes, och Hedström
sedan resa till marknaden i Tammerfors, hade Collander ingenting emot att varorna såldes där.

Affären blev ej av på grund av Collanders sjukdom. Brevet ger emellertid en bild av, hur nykarlebyköpmännen drev sina affärer med de östliga delarna av landet. Varan såldes kontant och opåsedd, formän upphyrdes och forslade inlandsvaror till staden, mottog där de inköpta varorna och sålde sina egna, varefter återtransporten till Savolax och Karelen skedde. Savolaxbönderna släpade även ned sina produkter enskilt i mindre mängder och sålde eller bytte dem direkt med salt, järn m.m. Att nykarlebyköpmännen skulle ha farit upp till dessa avlägsna bygder med hela karavaner av foror, lastade med salt o.a. köpvaruprodukter för försäljning i Kuopio, Tammerfors och på andra marknader, såsom man ibland ser påstås, förefaller mindre troligt. Det förekom möjligen någon enstaka gång.

Rådman Carl Josef Collander avled den 17 mars 1855. Ännu den 8 mars hade han expedierat sin dräng Matts Juth till Kronoby med 60 kuli rågmjöl för Vasa-apotekaren A.A. Lewons räkning, f.v.b till Gamlakarleby och Vasa.

Samma dag erhöll han budskap om att kejsar Nikolaj I avlidit. »Woj Broder, hvilken bedröfvande nyhet anlände ej med dagens post! Att wår Högtälskade Kejsare Nikolai aflidit den 2 dennes kl 1 eft.m.», skriver han till Lewon. Budskapet hade anlänt i ett brev från Petersburg till handlanden C.W. Sundström samma dag.

Med Josef Collander bortgick en av de driftigaste affärsmännen i den tidens Nykarleby. Före kriget uppskattade han sin förmögenhet till ca 20 000 rbl s:r, men kriget medförde stora förluster för honom liksom för övriga österbottniska köpmän och redare. Vid sin död ägde han slupen Nahebe om 19 läster, byggd 1854 på Nålörn, 5/32 av beckbruket och gården nr 17 i staden samt en fiskestuga på södra udden av Alörn, av änkan såld till fru Emilie Topelius våren 1855, det bekanta Majniemi.

Collanders i det ovanstående skildrade affärsförbindelser under de tio åren 1845—1855 ger en detaljerad bild av nykarlebyköpmännens vardag under denna tid.