Målsättningen för Kristliga Folkhögskolans arbete formulerades ofta under 1910-talet i orden: Ungdomen till Kristus! Anders Sandbacka uttryckte tanken på följande sätt vid folkhögskoledagen i Jakobstad år 1915:

Finlands ungdom bör vinnas för Jesus. Därför skall den skola dit vi sända våra barn vara beherskad av Kristi Ande. Det kan inte förnekas att ytlighet och nöjeslystnad fått insteg i våra folkhögskolor. Vi behöva annat, annars går vårt folk under.

Johannes Nyströms första uppgift i Nykarleby blev att under de primitiva yttre förhållandena utarbeta skolans läroplan. Trogen mot skolans ägares och sin egen övertygelse fick religionsundervisningen en central plats bland läroämnena. I sin 25-årshistorik formulerade Nyström målsättningen på följande sätt:

Läroämnena ställde vi icke sida vid sida såsom böcker i en bokhylla, utan religionsundervisningen såsom solen i allt. Och nådemedlens krafter, förbönens makt och den Helige Andes livgivande upplysning räknade vi såsom viktiga faktorer för karaktärsdaning.

Anders Sandbacka hade vid sin karaktäristik av de kristliga folkhögskolorna år 1915 utgått ifrån att man i dem hade 6—7 timmar religion i veckan. I läroplanen för det första läsåret satte Nyström in 6 timmar i ämnet: bibelstudium 3 timmar, kyrkohistoria 2 timmar och evangelistik 1 timme. I övrigt upptog läroplanen svenska (7 vt [veckotimmar]), historia (3 vt), geografi (2 vt), naturkunskap (2 vt), lantmannaämnen (5 vt), slöjd och handarbete (12 vt), gymnastik (3 vt), hälsolära (2 vt), teckning, ritning, fältmätning (2 vt) samt räkning (6 vt). Om man till dessa sammanlagt 50 veckotimmar lägger undervisning i sång och samkväm på måndagskvällarna och torsdagskvällarna förstår man att eleverna inte fick några fritidsproblem. Nyström skulle ha sammanlagt 18 veckotimmar, medan de övriga timmarna skulle delas av andre läraren Anders Skeppar, handarbetslärarinnan Elvira Nordström och husmor, fru Maria Skeppar. Vid en jämförelse med timantalen i folkhögskolor på andra håll vid motsvarande tid kan man konstatera att Nyströms förslag avvek huvudsakligen på en punkt, nämligen när det gällde antalet timmar i religion. Men här anslöt han sig till de kristliga folkhögskolornas praxis.

Skolan kunde trots allt börja sitt arbete på utsatt tid den 2 november. I sitt inledningstal beklagade Nyström att de 37 eleverna inte kom till en skola där allt var ”städat, putsat och fint”. Men det yttre var ett gott tecken på hur Kristliga Folkhögskolan reser sig ibland ”världens sophögar, ibland människomeningars svammel, missräkningar och ruiner. ---Hon reser sig som ett ljus i en mörk och förförande värld.” Han fortsatte:

Guds och skolans grundläggares avsikt med resandet av denna skola är, att I här skolen söka och finna honom, som själv är nyckeln till världshistorien; honom, som har nyckeln till döden och dödsriket; honom som är svaret på släktens fråga ”varifrån och varthän?”; honom som är världens ljus, a och ö, begynnelsen och änden, den förste och den siste, som är och som var och evigt förbliver. Jag hälsar Eder, förstlingsfrukten av de troendes böner! Varen välkomna till eder skola!

Så började det egentliga skolarbetet. I sin första årsberättelse konstaterar Nyström att ”de första dagarna och veckorna hade nog så många svårigheter”. Trots att skolans direktion gett ett litet anslag för inköp av undervisningsmaterial, fattades för undervisningen elementära ting som kartor, planscher, uppslagsverk och bredvidläsningslitteratur. Byggnadsarbetena pågick ännu och det kunde vara rätt irriterande att undervisa till ljudet av hammare och såg. Men entusiasmen och glädjen över att ”en ny kristendomens fyrbåk” hade rests ”i vårt kära svenska Finland för unga släkten, som komma att skapa det nya fäderneslandets framtid” bar lärare och elever igenom svårigheterna.

Skolans högtidliga invigning förrättades den 5 december 1920 av Anders Sandbacka. Skolans alla utrymmen var fyllda till sista plats. ”En stilla fridens, glädjens och tacksamhetens ande vilade över festen”. Till invigningen hade Nyström formulerat skolans motto med utgångspunkt från Gustav II Adolfs bön när han med sina trupper landsteg i Tyskland: ”För sanning, frihet och Kristi evangelium”. Mötet beslöt att sända ett telegram till Mannerheim, genom vars befrielseverk det blivit möjligt att i detta land ostörd kulturell utveckling kunnat fortgå”. Bland dem som sände skolan ett lyckönskningstelegram märktes Finlands ärkebiskop Gustaf Johansson. När Nyström i sina härefter regelbundet återkommande artiklar i Människovännen om skolans liv kommenterade invigningen, uttryckte han en förhoppning om att ”denna skola må bli till mycken välsignelse genom släkterna, en borg mot fritänkeriet och rationalism, en rustkammare för den ungdom som skall föra Herrens krig i framtiden”.